Enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård får en patient kortvarigt spännas fast med bälte om det finns en omedelbar fara för att hen allvarligt skadar sig själv eller någon annan. I extrema undantagsfall får patienten spännas fast mer än några timmar, och då krävs synnerliga skäl. Patientens tillstånd måste kontrolleras av ansvarig läkare personligen inför varje nytt beslut om omprövning och omprövningsbesluten får, enligt IVO:s beslut, fattas med högst fyra timmars intervall. Bedömningarna och de synnerliga skälen ska dokumenteras i journalen av ansvarig läkare.
I tillsynsärendet med patienten som var fastspänd i åtta dygn riktar IVO kritik mot verksamheten eftersom förnyade bedömningar inte gjordes minst var fjärde timme. I journalen har ansvarig läkare skrivit att en bedömning av patienten ska göras varje dygn. Beslut om fastspänning kan inte beslutas för viss tid, skriver IVO. I journalen saknades också dokumentationen om de synnerliga skälen.
IVO kräver nu att vårdgivaren ska säkerställa att den psykiatriska tvångsvården ges i överensstämmelse med gällande lagar och föreskrifter.
Vid en annan psykiatrisk klinik skriver IVO i sitt beslut att man bedömer att det finns flera brister rörande behandlingen av en patient som spändes fast upprepade gånger utan stöd i lagen om psykiatrisk tvångsvård. Bland annat var det till största delen sjuksköterskor som stod för dokumentationen av tvångsåtgärderna och läkare kontaktades först när patienten redan spänts fast. I patientjournalen går det inte alltid att följa vilka åtgärder som vidtagits och av vem. Av den särskild patientförteckningen, den så kallade beslutsjournalen, går det inte att följa vilka tvångsåtgärder som vidtagits.
Fastspänningarna har gjorts enligt patientens vårdplan, vilket saknar stöd i lagen om psykiatrisk tvångsvård. Tvångsåtgärder har använts i större utsträckning än vad lagen medger, skriver IVO.
IVO bedömer att chefsöverläkaren vid kliniken brustit på flera punkter, bland annat i att föra en särskild beslutsjournal och se till att de ansvariga läkarna hade den kompetens som krävdes för uppdraget. Hen har inte informerat patienten om dennes rättigheter i samband med vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Den aktuella vårdgivaren har inte på begäran lämnat ut offentliga handlingar, i detta fall en kopia av journal och avvikelserapport, eller lämnat ett skriftligt avslagsbeslut, vilket strider mot Tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen.
Vårdgivaren har brustit i sin egenkontroll, skriver IVO. Med ett fungerande ledningssystem skulle de brister som IVO identifierat ha uppmärksammats. IVO öppnar nu ett tillsynsärende vid kliniken.
Även i det tredje ärendet, som är ett tillsynsärende, vårdades en patient fastspänd längre tid än fyra timmar vid flera tillfällen utan att beslutande läkare utfört någon personlig undersökning.
Chefsöverläkaren dröjde också medvetet åtta veckor med att underrätta om tre beslut om tvångsåtgärder, enligt IVO. Åtgärderna ska rapporteras till IVO utan dröjsmål.
IVO noterar också att den aktuella kliniken ett år tidigare, efter krav från IVO, vidtagit åtgärder för att säkerställa att tvångsvården skulle ges i överensstämmelse med lagen om psykiatrisk tvångsvård.
I detta ärende beslutar IVO att vårdgivaren ska säkerställa att den psykiatriska tvångsvården ges i överensstämmelse med gällande lagar och föreskrifter och att verksamhetens personal arbetar i enlighet med processer och rutiner som ingår i ledningssystemet.
