Kvinnan hade tidigare fött ett barn i vecka 30+5 på grund av trolig cervixinsufficiens. Nu väntade hon tvillingar, och då ultraljud visade cervixpåverkan fick hon ett cerklage.
Vid en planerad kontroll i graviditetsvecka 28+2 hade hon symtom i form av spänd buk och smärta i mage och rygg. Själv misstänkte att hon hade fått urinvägsinfektion. Läkaren som genomförde kontrollen konstaterade att den ena tvillingen hade rikligt med fostervatten (den andra hade i princip inget fostervatten alls) och bedömde att hennes besvär berodde på mängden fostervatten. Kvinnan fick erbjudande om att stanna kvar, men avböjde och gick hem med smärtstillande och sömnmedel utskrivet.
Samma kväll ringde patienten till kvinnokliniken på grund av smärta under revbenen och ut i ryggen. Hon hade feber trots Alvedon och erbjöds att komma in, vilket hon avböjde. Nästa dag kom hon in med sammandragningar, feber, blödning och förhöjda infektionsprover. Hon förlöstes med kejsarsnitt och en av tvillingarna avled följande dag.
IVO bedömer att det inte fanns misstanke om infektion vid besöket dagen före och att läkarens bedömning att besvären berodde på den stora mängden fostervatten var rimlig. IVO anser dock att det hade varit rimligt att kontrollera cervix med vaginalt ultraljud i samband med kontrollen.
Läkaren har i ett yttrande anfört att ett vaginalt ultraljud inte hade ändrat handläggningen nämnvärt. IVO medger att det med facit i hand inte skulle ha ändrat förloppet eller handläggningen. Man står trots det fast vid att en sådan undersökning hade varit rimlig mot bakgrund av smärtan och uppspändheten i buken, vilka tillsammans med den tilltagande polyhydramniosen hade kunnat påverka cerklaget och livmoderhalsens status. Om så varit fallet hade det kunnat påverka kvinnan att acceptera att bli inlagd, bedömer IVO, som anser att läkaren genom att inte utföra ett vaginalt ultraljud inte uppfyllde bestämmelserna om god vård i hälso- och sjukvårdslagen.
