En patient i Västra Götaland med typ 2-diabetes, högt blodtryck och en intrakraniell shunt, sökte råd av läkare inför en flygresa till USA. Kunde han åka?

Vid ett tidigare tillfälle hade en luftblåsa intill vänster öra upptäckts, som dock försvunnit vid en ny kontroll. Patienten hade av och till också besvär av ett kluckande ljud i öron och nacke, vilket undersöktes flera gånger utan att någon orsak hittades.

Inför flygresan undersöktes patienten av såväl neurokirurg som av öron- näs- och halsspecialist. Dessa fann inte några skäl för att patienten inte skulle kunna genomföra resan.

I samband med resan började patienten dock utveckla strokeliknande symtom. Efter hemkomst till Sverige sökte man efter luftläckage utan att hitta något. Shunten avlägsnades, men patienten blev dessvärre svårt funktionshindrad, drabbades av en intrakraniell infektion och avled senare.

Händelsen anmäldes till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, av en anhörig som ansåg att patienten borde avråtts från att flyga. IVO konstaterar i sin utredning att handläggningen inte brustit, utan att patienten undersökts på ett till synes noggrant sätt. IVO skriver att »spontan« pneumocefalus är sällsynt och att det inte är anmärkningsvärt att ingen kopplade patientens symtom till pneumocefalus.

Samtidigt, uppger IVO, kan »spontan« pneumocefalus riskera att komma tillbaka, särskilt vid tryckförändringar som flygresor. Det finns därför enligt IVO:s mening skäl att diskutera rutiner för säkerhet vid liknande fall.

Tillräckliga skäl att rikta kritik mot vårdgivaren avseende rådgivning inför resan finns däremot inte, anser IVO.