Pojken hade drabbats av bakteriell orbital cellulit, ett mycket ovanligt och allvarligt tillstånd som kräver snabbt insatt behandling för att bekämpa infektionen. Läkarnas bedömning var i stället att en inflammation låg bakom pojkens värkande, svullna öga, rörelseinskränkning och synbortfall. Men tillståndet försämrades trots kortisonbehandling och krävde till slut operation. Då upptäcktes en abscess som tömde sig inne i ögat, och pojkens syn kunde inte räddas. Man kunde senare konstatera att glaskroppen infekterats av Staphylococcus aureus.
Anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, gjordes av pojkens mamma som är distriktsläkare. Hon skriver i sin anmälan att hon vid upprepade tillfällen påtalat sin misstanke om infektion. Efter MR-undersökning ställde en läkare vid Länssjukhuset Ryhov diagnosen uveit och ordinerade 30 mg prednisolon per dag. Pojkens mamma tog del av MR-svaret och blev oroad när hon läste att det fanns misstanke om cellulit. Hon ifrågasatte då läkaren och berättade även att besvären börjat några timmar efter att sonen hade jobbat med en högtryckstvätt. Läkaren avfärdade dock misstanken om infektion eftersom hen bedömde att pojken saknade riskfaktorer för orbital cellulit, såsom förkylning eller synliga skador på hornhinnan.
Enligt beslutet från IVO borde läkaren ha haft en stark misstanke om bakteriell orbital cellulit då MR-undersökningen inte visat tecken på etmoidalsinuit eller sinus cavernosustrombos. Pojken borde ha fått systemisk antibiotikabehandling för orbital cellulit, speciellt med hänsyn till det tänkbara traumat i anamnesen, skriver IVO. Ett möjligt alternativ hade varit kortisonbehandling ex juvantibus med återbesök senast påföljande dag.
Fem dagar efter läkarbesöket hade tillståndet, trots kortisonbehandling, försämrats och synen på ögat hade förvunnit. En annan ögonläkare vid Länssjukhuset Ryhov bedömde då att den troligaste orsaken, med tanke på patientens kön och ålder, var uveit orsakad av Mb Bechterew. Dosen prednisolon ökades till 60 mg dagligen. IVO anser att läkaren borde ha insett att rörelseinskränkning, ögonlockssvullnad och MR-fynd talade starkt emot vanlig uveit.
Ytterligare en dag senare fortsatte utredningen vid Universitetssjukhuset i Linköping. Bakjouren bedömde att det rörde sig om ett inflammatoriskt tillstånd som även fortsättningsvis skulle behandlas med kortison. IVO anser att läkaren i detta skede borde ha insett att det inte rörde sig om en inflammation i ögat och i stället gjort ett ultraljud. Ett sådant hade troligen lett fram till att man beslutat sig för att ta prov från glaskropp och främre kammare och gett intraokulär antibiotika vid samma tillfälle, skriver IVO.
De tre läkarna anses inte ha fullgjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § PSL då de inte arbetat enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
