En person med beroende och missbruk sedan många år gjorde en anmälan till IVO efter att under tre års tid vid upprepade tillfällen ha sökt men nekats hjälp i ett LARO-program (läkemedelsassisterad rehabilitering av opioidberoende).
Enligt IVO framgår det av journalen att patienten inte kunde erbjudas LARO-behandling eftersom regionen ifråga beslutat att inte ta emot patienter med opioidberoende samt på grund av ändrade familjeförhållanden. I ett yttrande från verksamhetschefen sas att regionen enbart erbjuder LARO-behandling till beroende som inte orsakats av sjukvården. I ett yttrande från en läkare i LARO-programmet uppgavs att undantag från detta kan göras om det finns synnerliga skäl, vilket denna patient saknade, samt att verksamheten av resursskäl måste ha begränsningar.
IVO anser att vårdgivarens yttrande visar att dess erbjudande om LARO-behandling i huvudsak avgjorts av vilken typ av beroende patienten har, vilket inte är förenligt med hälso- och sjukvårdslagen. IVO slår fast att det är vårdgivarens skyldighet att se till att alla patienter som kan vara aktuella för LARO-behandling, enligt Socialstyrelsens föreskrift HSLF-FS 2016:1, utreds och bedöms individuellt. Ingen skillnad på patienter kan göras med hänvisning till typ av beroende – opiat eller opioid, skriver IVO.
Fakta. Opioider.
Ibland görs skillnad mellan opiater och opioider. I själva verket är opiater en undergrupp av opioider, det vill säga ämnen med morfinliknande verkningsmekanism.
Opioider delas in i tre undergrupper: opiater (opiumalkaloider eller derivat av opiumalkaloider, som morfin, kodein och heroin), semisyntetiska opioider (till exempel buprenorfin) och helsyntetiska opioider (till exempel metadon och tramadol). De kan samtliga aktivera opioidreceptorer och skapa beroende.
