Inspektionen för vård och omsorg kritiserar en region för en akutmottagnings brister i handläggningen av en patient, som anmält saken i ett klagomålsärende. Patientens ryggfraktur upptäcktes inte på akutmottagningen utan först efter att patienten återigen sökt vård och fått remiss till röntgen. 

Patienten som kom i ambulans till akuten efter hästolycka undersöktes och därefter utfördes en datortomografi (DT) av halsrygg, bäcken och höftleder. Då DT inte visade någon skada mobiliserades patienten. Enligt journalen fick patienten då kraftig smärta från ländrygg och bäcken. Patienten beskriver smärtorna som »fruktansvärda« men kämpade sig ändå upp eftersom hon trodde att hela ryggen var röntgad och frikänd från skada.

Ivo poängterar i sitt beslut vikten av att utföra sekundära och ibland tertiära undersökningar på patienter som varit utsatta för ett större trauma. Verksamhetschef för kirurgi och medicinskt ledningsansvarig för kirurgi har yttrat till Ivo att röntgen av hela ryggraden borde ha gjorts då patienten uppvisat smärta i nedre delen av ryggen. Berörd kirurg har yttrat att sekundär undersökning borde ha gjorts och därefter eventuellt ytterligare radiologisk undersökning.

Ivo påpekar i sitt beslut att omhändertagande efter trauma ofta kräver samverkan mellan flera verksamheter och att vårdgivaren har ansvar för att initiera processer där samverkan krävs för att undvika vårdskada, enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.

Patienten beskriver i sin anmälan att hon åkte hem och rörde sig så gott hon kunde med hjälp av morfin men att hennes rygg blev snedare och snedare. Efter senare diagnos som visade fraktur på ländrygg fick hon korsett och blev sedan även opererad och hade vid anmälan varit sjukskriven i snart ett år. Hon är övertygad om att skadan förvärrades av att hon mobiliserades på akutmottagningen och diagnosen fördröjdes. Ivo konstaterar i sitt beslut att diagnos och behandling fördröjdes. Ivo skriver att Ivo inte kan bedöma om fördröjningen bidrog till att förvärra skadan men att det inte kan uteslutas.