En kvinna sökte för blod i urinen. Läkaren undersökte urinrör och ruinblåsa med cystoskopi. Ett cellprov från sköljvätskan analyserades, och det var utan anmärkning. Fem månader senare sökte patienten igen med anledning av återkommande blod i urinen. Då gjordes skiktröntgen av njurar och övre urinvägar. En tumör hittades då i ena njuren och patienten remitterades till urologen för vård och behandling. Patienten anmälde händelsen som ett klagomål.
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, bedömer att läkaren brast i sin utredning genom att inte ha gjort en fullständig utredning av både nedre och övre urinvägar när patienten sökte första gången för blod i urinen. »Att en skiktröntgen av njurarna och övre urinvägarna inte genomfördes tidigt i förloppet medförde fördröjd diagnos av njurtumören, vilket med säkerhet inte kan uteslutas ha betydelse för prognosen«, skriver Ivo.
Såväl vårdgivaren, en kvinnoklinik, som läkaren har beklagat att skiktröntgen inte gjordes vid första besöket. Vårdgivaren har efter egen utredning av händelsen tagit fram en PM som säger att synligt blod i urinen ska ses som en larmsignal och att tumörsjukdom ska uteslutas genom undersökning av både övre och nedre urinvägar.
Ivo har även bedömt att läkaren brustit i dokumentation i patientens journal. Bland annat ska uppgifter om information till patienten, ställd diagnos och vidtagna och planerade åtgärder saknas, något som läkaren dock bestrider.
