Kejsarsnittet utfördes på en kvinnoklinik i Västsverige 2022. Kvinnan som anmält händelsen beskriver i anmälan att ett stygn gick upp – bara ett dygn efter operationen.

Kvinnan påtalade detta för vården och att magen svullnade upp för varje dag som gick. Därtill upplevde hon också smärtor.

Tre läkare hann undersöka kvinnan under de dagarna, men läkarna avfärdade besvären som gaser. Kvinnan upplevde att hon inte blev tagen på allvar och kände fortfarande att något var fel. Hon bad om en röntgen, men fick ultraljud som inte visade på sårruptur eller pågående blödning.

Några dagar senare behövde kvinnan hjälp med amningen, varpå hon undersöktes av en sjuksköterska som tillkallade läkare för ytterligare bedömning. Nytt ultraljud gjordes och nu även en röntgen.

Röntgen visade då att stygn faktiskt hade gått upp – och att tarmen hade vällt ut utanför bukhålan. Kvinnan opererades dagen efter och skriver även i sin anmälan att händelsen påverkat såväl hennes psykiska mående som anknytningen till det nyfödda barnet.

Ivo gör bedömningen att patienten inte fått en »sakkunnig vård« och att vårdgivaren därmed brustit i sin skyldighet att »ge en patient en sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet«.

Ivo anser framförallt att den fördröjda diagnostiken av komplikationen är den stora bristen. Trots att flera läkare var inblandade och såg en buktande bula på magen gjordes endast ett ultraljud. »Ivo bedömer att detta var otillräckligt då det i många fall inte på ett säkert sätt kan visualisera bindväven«. Sju dagar efter förlossningen genomfördes slutligen en röntgen som visade att stygnen faktiskt hade gått upp – och att tarmen låg utanför bukhålan. Ivo kritiserar dröjsmålet och påpekar därtill att vårdgivaren bör säkerställa att kunskap finns om kirurgiska komplikationer och hur dessa utreds.

Vårdgivarens verksamhetschef som yttrat sig i ärendet uppger att det inte är acceptabelt att patienten sökt vid upprepade tillfällen utan att få rätt diagnos. Verksamhetschefen hävdar också att man ser allvarligt på händelsen och att kliniken vidtagit åtgärder för att förhindra liknande situationer i framtiden.

Kvinnan har även kritiserat vårdgivarens bemötande, men den aspekten har Ivo inte utrett med hänvisning till att bemötande i regel inte har direkt betydelse för patientsäkerheten.