Det var kvinnans dotter som anmälde händelsen till Ivo efter att hennes mamma hittades avliden i hemmet.
Några dagar innan hade kvinnan uppsökt en akutmottagning i Västsverige på grund av smärtor i övre delen av magen. Sedan tidigare hade hon problem med diabetes, hypertoni och divertikulit. Egenvård i form av smärtstillande och läkemedel mot halsbränna hade inte hjälpt mot smärtan i övre delen av magen som hon sökte för.
AT-läkaren som tog emot kvinnan har uppgett för Ivo att EKG togs. Då resultatet inte var avvikande misstänktes magkatarr. Även infektions- och leverprover togs, vilka var normala, varpå patienten skickades hem med syrahämmande läkemedel. I bedömningen konsulterade AT-läkaren sin legitimerade kollega – som bär det yttersta ansvaret för patienten.
Den ansvariga specialistläkaren (inom akutsjukvård och allmänmedicin) har i utredningen uppgett för Ivo att patientens sjukdomshistoria inte gav anledning att misstänka kranskärlsjukdom. Läkaren baserade det bland annat på att patienten hade haft smärta i över 24 timmar och att den inte uppstod akut. Läkaren har samtidigt uppgett för Ivo att EKG på patienten gjordes både i ambulansen och på akutmottagningen.
Enligt Ivos granskning gjordes EKG endast i ambulansen. Ivo anser att utifrån de besvär som patienten sökte vård för så var kranskärlsjukdom en av flera möjliga diagnoser, »och betonar därför vikten av att vidta åtgärder för att utesluta andra möjliga diagnoser«.
Verksamhetschef och överläkare vid akutmottagningen har båda uppgett i utredningen att provtagningen borde ha kompletterats med hjärtinfarktsprover.
Och enligt Ivos beslut har alltså läkaren brustit.
»En möjlig differentialdiagnos var just hjärtinfarkt eller kärlkramp och därför menar Ivo att hjärtmarkörer borde ordinerats med utgångspunkt i att patientens symtom kunde ha sin grund i flera möjliga diagnoser«.
Vårdgivaren ska beakta detta i sitt systematiska patientsäkerhetsarbete, skriver myndigheten.
