En tonåring hade ramlat och slagit emot höften, med hälta och smärtor i ljumsken som följd. När hen sökte vårdcentralen gjordes bedömningen att besvären berodde på en sträckning i ljumsken. Även på närakuten, några dagar senare, gjordes samma bedömning. Tonåringen kontaktade vid upprepade tillfällen vårdcentralen under månaderna som följde, och fick träningsråd av en fysioterapeut. Besvären försvann dock inte och efter tio månader gjordes en ny läkarbedömning på vårdcentralen. Då visade en röntgen en glidning i höftleden, varpå tonåringen genomgick en operation för att stabilisera glidningen bara dagar senare. Efter tre veckor var patienten smärtfri och kunde gå utan kryckor.
I en lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, skriver vårdgivaren att bristande kunskap har bidragit till den fördröjda diagnosen. »Även om glidning i höftleden inte är en vanlig sjukdom är det en av de vanligare orsakerna till höftsmärta och hälta i de yngre tonåren«, menar vårdgivaren, men påpekar samtidigt att de flesta läkare i primärvården inte handlägger några sådana fall under hela sitt yrkesverksamma liv. En utbildningsinsats har genomförts för att öka kunskapen om diagnosen, som kan få »stora konsekvenser för höftens utveckling om inte korrekt diagnos ställs tidigt«.
Den fördröjda diagnosen orsakade onödigt långt lidande för tonåringen, med hälta, smärta och funktionsnedsättning, enligt vårdgivaren. Risken är också större att patienten behöver genomgå ytterligare höftledsoperationer i framtiden.
