En ung man i övre tonåren sökte sig upprepade gånger till vården med smärta i ena ljumsken i nästan ett års tid innan han till slut röntgades och sarkom upptäcktes. Då hade cancern redan spritt sig och gick inte längre att bota. Några månader därpå dog han. I en anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, uttrycker mannens pappa skarp kritik mot vårdens ofullständiga undersökningar och felaktiga diagnoser, som lett till att sonen »tvingats utstå de mest fruktansvärda fasansfullheter man kan tänka sig« i form av bland annat kraftig smärta, ångest och förlamning.

När nu även Ivo har fördjupat sig i ärendet instämmer de i stora delar av kritiken. På vårdcentralen dit mannen sökte sig fick han ofta träffa nya läkare, och den bristande kontinuiteten kan ha bidragit till att utredningen fördröjdes, skriver Ivo. Inte mindre än fyra olika läkare kritiseras för bristande vård.

Den första, som tog emot mannen på en närakut, bedömde hans besvär som en muskelinflammation. Han tog inte ställning till patientens förhöjda infektionsvärde och säkerställde inte heller någon uppföljning.

Den andra läkaren, som arbetade på en vårdcentral, utförde inte en tillräckligt noggrann fysisk undersökning på vårdcentralen.

Den tredje läkaren undersökte inte patientens höft, trots att långvarig och återkommande höftsmärta var orsaken till besöket. Läkaren själv har uppgett att patienten vid tiden för besöket var smärtfri och att inget annat fysiskt avvikande noterades. Patienten fick läkemedel mot smärta och oro och uppmanades att kontakta psykolog.

Den fjärde läkaren satte diagnosen muskelinflammation och remitterade inte till röntgen. Här menar Ivo att patientens sjukdomshistoria, med ökad smärta, knakning i benet och lymfkörtelsvullnad, borde ha lett till en röntgenremiss. Vårdgivaren har dock i sin egen analys pekat på att smärtan varierade över tid och att den alltid var kopplad till fysisk ansträngning. Detta kan delvis kan förklara varför rätt diagnos dröjde, menar man.

När mannen väl fick slätröntgen och datortomografi tog det dessutom nästan två veckor innan han fick kännedom om resultatet. Även här är myndigheten kritisk, även om Ivo inte kan säga ifall denna fördröjning påverkade sjukdomsförloppet.