Propofol och remifentanil hade getts inför operationen, men patienten, som var i övre 70-årsåldern, drabbades av blodtrycksfall och andningsstopp, och saturationen sjönk till 30 procent innan larynxmask sattes.
I slutet av operation fick patienten midazolam i sju upprepade doser. Patienten tappade i luftväg och medvetande och saturationen sjönk. Återigen sattes larynxmask in, och ambulans tillkallades.
Patienten kunde dock skrivas ut nästa dag. Bedömningen av läkare på akutmottagningen var att patienten drabbats av opioid- och bensodiazepinintoxikation. I anmälan från kliniken som utfört skönhetsingreppet till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) står att patienten fått en för hög dos narkosmedel med hänsyn till hens ålder.
Ivo finner en del oklarheter i journalföringen, däribland varför patenten fick midazolam i slutet av operationen. Patienten gavs också naloxon, vilket är oklart då antidoten mot midazolam är flumazenil.
Läkaren som ansvarat för anestesin uppger att patienten bedömts som ovanligt frisk för åldern, men åldrig i förhållande till operationens art. Vidare visade sig enbart sedering inte vara tillräckligt effektivt. På grund av lång operationstid, och med tanke på att patienten behövde hållas stilla och sovande, inducerades narkosmedel under operationens gång och vid slutet.
Läkaren uppger också att det är svårt att sedera patienter som fått mycket lokalbedövning, då de inte känner smärta men måste ha tillräckligt med narkos för att inte vakna under operation. I efterhand kan man konstatera att patienten kunde ha fått små doser propofol, som är mer lättstyrt än midazolam.
Ivo kritiserar läkaren för att ha brustit i den anestesiologiska handläggningen av patienten, för dosering av narkosläkemedel, förberedelse och bedömning samt för dokumentationen av narkosförloppet.
