Det är en gråzon när beslut om »ej HLR« ska fattas på sjukhus, konstaterade Therese Djärv nyligen i medicinsk kommentar i Läkartidningen.
– Det finns egentligen ingen vetenskap att luta sig mot för när man ska fatta de här besluten och hur ska man fatta dem. Vilka parametrar ska man titta på? Är det grundsjukdomar, är det att patienten är akut sjuk, är det ålder? Samtidigt förväntas man också prata med patienten.
Therese Djärv är överläkare och professor i akutsjukvård vid Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset och är även ordförande för Svenska rådet för hjärt–lungräddning.
Det är något som skaver när besluten fattas. Studier vid Therese Djärvs sjukhus, Karolinska universitetssjukhuset, har visat att ungefär hälften av besluten att inte ge hjärt–lungräddning fattas utan samråd med annan läkare.
– Då är det något systemperspektiv som är fel. Det är kanske inte beslutet som är fel, men processen kring beslutet är fel.
Budskapet hon vill förmedla till kollegor är att inte fatta dessa beslut på jourtid.
– Beslutet kräver att man ska samråda med patienten, anhöriga och en legitimerad, helst senior, kollega och det är svårt att få till på jourtid. Jourtid är ofta ensamarbete. Då kan det kan bli fel och förhastat, säger Therese Djärv.
Lyssna på Therese Djärv i Läkartidningens podd om hur sjukhusen kan bli bättre på att förebygga hjärtstopp, om framtida prediktions- och riskmodeller och om varför hon hon inte vill svara på frågan om andelen överlevare efter hjärtstopp på sjukhus – en tredjedel – är högt eller lågt.
Läs mer:
Att avstå hjärt–lungräddning – svartvitt beslut i en gråzon
