Under en post-doc-vistelse i USA på 90-talet mötte jag ett forskarlag som experimenterade på apor. Beslutet att inte delta i experimenten var rent intuitivt och man kan så här efteråt filosofera över hur jag som ung forskare utan någon djupare reflektion fann den etiska gränsdragningen så självklar. Dessa apor var inga söta små Enzo, utan aggressiva apor som bet om de kom åt och då kunde sprida hepatit. Det gick ett rykte om att en apa haft ihjäl en annan apa i en intilliggande bur. De tyckte dock om och blev lugna av att se på TV, men inte på naturprogram från djungeln som man kunde tro, utan de iakttog med intresse diverse pratshower och föredrog »Ricki Lake Show«. Vi drog lite på smilbanden och tyckte att det var program på en mental nivå passande för en apa då det var vår uppfattning att det inte var USA:s begåvningsreserv som företrädesvis medverkade i programmen.
Denna lite respektlösa inställning till aporna (eller till Ricki Lake) visar på hur vi identifierade dem med människor som tittar på TV.

»Gränsvarelser« är namnet på Nils Uddenbergs mycket intresseväckande bok om vår syn på apan och hur den väcker vårt engagemang just på grund av att den är så människolik. Med fokus på människoaporna beskriver han i åtta essäer, med olika teman, människans relation till dessa djur genom historien. Nils Uddenberg är docent i psykiatri och i empirisk livsåskådningsforskning, professor och dessutom författare till ett flertal böcker, bland annat det Augustprisvinnande verket »Idéer om livet«, som avhandlar biologins vetenskapshistoria.
I faraonernas Egypten samt i flera asiatiska kulturer ansågs apan vara helig eller till och med gudalik, till skillnad från synen i de europeiska antika kulturerna och i kristendomen där man såg på apan med avsky som djävulens avbild. Den europeiska traditionen späddes på under den viktorianska eran med fantasier om människolika varelser med primitivt djuriskt beteende utan några gentlemannadrag och med avsaknad av överjag och själ. Apan fick symbolisera det oönskade kroppsliga hos människan. Ännu in i våra dagar är »apa« ett skällsord, vilket vi nyligen påmints om. Efter att ha läst Uddenbergs bok kan man omvärdera detta epitet och snarare se det som en komplimang!
Det slår mig att två människor med stort utanförskap, en fiktiv och en verklig, har haft en apa som nära vän: Pippi Långstrump och Michael Jackson. Uddenberg ger i analogi med detta ett exempel på en autistisk person som sökt sig till apor och där kunnat känna samhörighet.
De tidiga rapporter som nådde Europa om människoapor kom från upptäcktsresande och var sällan förstahandsuppgifter utan återberättade skrönor om stora håriga skogsmänniskor som rövade bort kvinnor och dödade hämningslöst. Vetenskapsmännen var hänvisade till dessa fantasifulla berättelser och Carl von Linné gjorde tappra försök att systematisera människoaporna utifrån nedtecknade skepparhistorier om diverse monster. Inte förrän i mitten på 1800-talet blev människoaporna kända i vetenskaplig bemärkelse.
Med utvecklingsläran kom insikten att människoaporna är våra närmaste släktingar och genetiska undersökningar visar att vi står närmare människo­aporna genetiskt än vad dessa står övriga primater. Människoaporna är länken till vårt ursprung och vår utvecklingshistoria.

De stora människoaporna har studerats i sin naturliga miljö alltsedan 60-talet och med ökad kunskap har också allmänhetens respekt för dessa enastående djur ökat. Man har funnit stora likheter i apornas och människornas sociala liv och apornas intelligens har uppvärderats. Egenskap efter egenskap som tidigare ansågs vara unik för människan har visat sig finnas även hos apan, inte minst egenskaper som vi betecknar som positiva och högtstående såsom logiskt tänkande, samarbetsförmåga, vänskap och inlevelseförmåga. Sannerligen är de gränsvarelser! Det blir svårt att definiera vad som är specifikt mänskligt när gränserna löses upp mellan den håriga och den nakna apan. Det finns seriösa filosofer och primatologer som vill tilldela människoaporna mänskliga rättigheter. Det har visat sig att vissa apor (med mycket varierande resultat) har kunnat tillgodogöra sig ett sätt att kommunicera med människor genom teckenspråk och genom symboler.
Uddenberg diskuterar apans kommunikation och frågar sig huruvida man kan betrakta den som ett språk. Det visar sig bero på hur man definierar begreppet språk. Likaså finns det apor som kallas konstnärer och vars konst säljs på auktioner för stora belopp. Här för Uddenberg också en intressant diskussion om huruvida apornas verk kan betraktas som konst eller inte.
De personer som studerat apor har levt nära inpå dessa och haft en relation till dem och man får då betrakta objektiviteten som tveksam. Tolkningen av forskningsresultaten beror också på den enskildes syn på människans särart; en del vill påpeka skillnaden mellan oss och aporna och andra vill påpeka likheterna. Uddenberg för intressanta och väl underbyggda resonemang kring apans biologi, etologi och framför allt en idéhistorisk exposé över vår syn på och vår relation till apan. Det intressanta blir hur just fokuseringen på apan blottlägger synen på oss själva och klarlägger vår egen identitet som människor.

Källmaterialet till boken är omfattande, språket flyter och det finns inga otidsenliga eller kontroversiella begrepp eller uttryck att kritisera. Förlegade benämningar på icke-europeiska folkgrupper som citeras ur äldre källor omges klädsamt av citationstecken. Både manliga och kvinnliga primatologers forskning framhävs i boken. Jag har helt enkelt bara positiv kritik att dela ut och vill varmt rekommendera boken till kolleger med intresse för människan, vår kulturhistoria och biologi.
När bergsgorillornas otillgängliga hemvister började utforskas för 150 år sedan fanns ca 10 000 individer. Nu finns endast några hundra. Gorillan väcker i dag vår starkaste sympati. Från att ha symboliserat en mordisk skräckvarelse à la King Kong ser vi numera på gorillan som den fredliga och sociala växtätare den är. Jorden skulle vara enormt mycket fattigare utan denna och de andra människoaporna vilka kan hjälpa oss att berätta vår biologiska historia.