Lexikonet inleds med ett mycket tänkvärt förord av P C Jersild – »Den gränslösa etiken«. Läs det! Där sägs bl a att det dröjt länge innan den medicinska etiken fått sin rättmätiga plats i läkar­utbildningen. Tidningsläsare konfronteras ofta med frågor som rör aborter, aktiv dödshjälp, fusk i forskningen,
gen-etik, information, läkarassisterat självmord, medicinsk paternalism, place­bo­effekten och stamceller. I detta lexikon får läsarna besked om vad dessa och andra ord betyder och de främsta argumenten för och emot. De viktigaste namnen inom etiken och några namn inom den medicinska forskningen nämns också.
Jag saknar dock Sokrates. Han uppfattas ofta som en av etikens grundare och bör ha ett eget uppslagsord. Till exempel beundras han av många inom filosofin.

I författarnas introduktion till lexikonet sägs att syftet med detta lexikon i första hand är att det ska kunna fungera som undervisningslitteratur i medicinska utbildningar som innefattar medicinsk etik. De hävdar också att det bör rekommenderas till alla som sysslar med etiska frågor – bl a läkare och sjuksköterskor (inom klinik och forskning) samt etiska kommittéer.
Även moral­filosofer (som är intresserade av tillämpad etik) har stor nytta av boken. Den tar förutom etik i vården och namn på några medicinska forskare också upp en rad vetenskapsteoretiska frågor och exempel på forskning. De senare nämns mest därför att de avviker från goda forskningsnormer.
Jag håller med författarna om att vetenskapsteoretiska frågor i många fall innehåller eller inbegriper värdefrågor och därför mycket väl hör hemma i ett lexikon som detta. När det gäller hänvisningar till litteraturen på området nämner författarna rätt många (och jag kan komma på många flera). Synd att referenslistan inte är helt alfabetiskt ordnad. Men detta kan enkelt ändras i en andra upplaga.

En annan möjlig kritik är att författarna tycks tro att kognitivismen är sann. (Kognitivism är en moralfilosofisk teori som hävdar att moraliska utsagor är sanna eller falska.) I enlighet med denna ståndpunkt tycks författarna tro att det går att ha mer eller mindre välgrundade uppfattningar om vilka moraliska utsagor som är sanna. Men non-kognitivismen medger också att mer eller mind­re goda skäl kan ges till stöd för moraliska utsagor. (Non-kognitivismen förnekar att moraliska utsagor kan vara sanna eller falska.)
De två författarna säger att titeln på boken är inspirerad av »Kärlekens ABZ«, som är skriven av Inge och Sten Hegeler (1962). Författarna till »Kär­lekens ABZ« ville inte att boken skulle heta ABC. Vem vill läsa en ABC, som är en bok för nybörjare? På samma sätt ville inte författarna av detta lexikon att det skulle vara en ABC-bok.