»Det var vår i Köpenhamn, året var 1983.« Så inleder Håkan Järvå, redaktör för och en av författarna till boken »Sektsjuka. Bakgrund – uppbrott – behandling«, det första kapitlet »Påverkan och manipulation«. Järvå fångar omedelbart läsarens intresse genom sin berättelse om hur han 1983 gjorde dagliga joggingturer på Ströget i Köpenhamn som ett led i Scientologikyrkans rehabiliteringsprojekt för misshagliga medarbetare. Han tvingades i stark kyla doppa strimlat papper i en hink med iskallt vatten för att sedan krama ur vattnet. Han utsattes för mangling av tre s k missionärer som ville veta vilka brott han begått. Efter någon timmes behandling förstod han plötsligt vilken usel människa han var. Det skulle sedan ta nästan tio år innan han helt och hållet kunde ta avstånd från läran. Insikten om att ha blivit lurad kom till honom som en blixt från klar himmel.

Bokens tolv kapitel har sex författare med delvis olika utbildningar och erfarenheter. Tre har tidigare varit medlemmar i sekteristiska rörelser medan en är anhörig till en f d medlem av en sådan rörelse.
Med sekt menas enligt National­encyklopedin (1995) »en religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle. Termen används även för att beteckna (mindre) politiska ytterlighetsgrupper o d.«
En systematisk indoktrinering i en sekt kan ibland leda till psykiska störningar i svåra fall av psykotisk valör. I Sverige saknas statistik på förekomsten av sektrelaterade psykiska störningar.
Förordet är författat av läkaren och riksdagsledamoten Barbro Westerholm. 1995 biföll riksdagen hennes motion »Andlig kränkning« om destruktiva rörelser och deras hälsokonsekvenser. En utredning tillsattes som 1998 presenterade »I God Tro« (SoU 1998:113). Det saknas en samlad kunskap om nya reli­giösa rörelser, konstaterade utredningen, som bl a föreslog en speciell forskningssatsning på barnens situation inom dessa rörelser. Remissbehandlingen visade att det inom hälso- och sjukvården fanns stöd för utredningens förslag, men sedan dess har mycket litet hänt. Detta trots en så allvarlig händelse som våldsdåden i Knutby 2004 (mord och mordförsök). Bristen på åtgärder kan delvis förklaras av vår grundlagsskyddade religionsfrihet, men som det står i boken:
»… det vore samtidigt absurt att tillåta vad som helst i religionens namn«.

I skenet av ovanstående kunskapsluckor är det glädjande att det nu har kommit ut en bok på svenska i ämnet. Boken ger viktiga insikter men har en del redaktionella brister. Trots den intresseskapande inledningen är speciellt de två första kapitlen om teoretiska aspekter snåriga med en del upprepningar. Ett exempel är beskrivningen av vad som kännetecknar en totalitär eller manipulativ rörelse enligt Steven Hassans modell BITE. Man undrar varför både denna modell och Leon Festingers dissonansteori, som den bygger på, behöver förklaras både i kapitel ett och två.
I texterna nämns ordet »chanting« flera gånger. Första gången ordet dyker upp är på sidan 30 men då utan förklaring. Först på sidan 71 anges att ordet betyder ett rabblande av fraser. I sammanhanget nämns också »tungotal«. Som läsare kan man undra vad skillnaden mellan chanting och tungotal är.

Till de bästa avsnitten hör behandlings- och vårdkapitlen, inte minst fallbeskrivningarna av bl a psykiatern Leena Maria Johansson. Det är bra att det i slutet av boken finns hänvisningar med adresser och telefonnummer till några hjälporganisationer.
Sammanfattningsvis: Boken fyller ut kunskapsluckor i ett angeläget ämne: sektsjuka. Det finns redaktionella brister i boken vilka bör åtgärdas till en and­ra upplaga. Det vore bra med en förklarande ordlista då en del uttryck »flyter omkring« i texterna.
Boken har, framför allt om den omarbetas enligt ovan, en viktig plats att fylla vid utbildningar av läkare (främst psykiater) och annan vårdpersonal i sektrelaterade psykiska störningar.