Oavsedd om vi avser att påverka eller inte så påverkas patienters förtroende av hur vi bemöter och kommunicerar med både patienter och närstående. Och patienters förtroende för sjukvården påverkar deras benägenhet att söka sjukvård eller undvika den. Detta påverkar i sin tur deras benägenhet att själva ta ansvar för sin hälsa och eventuell behandling av sin sjukdom. Indirekt kan alltså kommunikation och bemötande få konsekvenser för patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården.
Mot denna bakgrund är det av värde att vi får tillgång till litteratur om hur vi kan förbättra våra kommunikativa färdigheter och vårt bemötande. Inom läkarutbildningen finns kommunikation och bemötande med i de utbildningsavsnitt som berör professionell utveckling. Men läkares eget sätt att kommunicera och bemöta patienter har förstås också stor betydelse för hur de studerande kommer att agera när de träffar patienter, närstående, kolleger och and­ra personer som arbetar inom sjukvården. Läkare fungerar som förebilder oavsett om de själva är medvetna om det eller inte. Därför kan även läroböcker i kommunikation och bemötande vara av speciellt stort värde för läkare som fungerar även som lärare.
Föreliggande bok är indelad i fyra huvuddelar:
1/ generell kunskap inom kommunikation
2/ särskild kunskap om samtal och bemötande
3/ kommunikationsmodeller som kan förbättra samtal samt
4/ speciella aspekter på kommunikation och bemötande.
En rad olika författare ger sin syn på vad kommunikation är och hur det goda samtalet kan genomföras. Det finns både teoretiska och praktiska råd och tips om hur man kan gå till väga. Vissa kapitel är sålunda mycket konkreta och matnyttiga, exempelvis kapitel om att kommunicera via tolk och hur man kan underlätta det goda samtalet, hur man använder sig av öppna frågor etc.

Ett kapitel handlar om det som Habermas kallade »Herrschaftsfreie Kommunikation« och som kontrasteras mot Foucaults teser om maktspråk och härskarstrategier. Detta kapitel blir dock inte relaterat till exempelvis diskussionen om följsamhet och motiverande intervjuer, som ju kan uppfattas som en sofistikerad form av manipulation. Det är tänkvärt att uttryck som »medicinsk paternalism« och »patientautonomi« enbart används få gånger, och det finns inga definitioner eller analys av begreppen – inte ens när man tar upp frågan om »empowerment«. Det framgår sålunda tydligt att det är pedagoger, psykologer och vårdgivare som skrivit boken.

Boken har både sin styrka och sin svaghet i att så många olika författare med olika perspektiv och erfarenheter har medverkat. Det innebär att vi får olika bud om vad ett professionellt förhållningssätt innebär beroende på om vi befinner oss inom pediatrik, palliativ medicin eller allmänmedicin, om det handlar om genusperspektiv eller kulturkrockar etc. Men det innebär också att de olika författarna använder sig av olika begrepp och referensramar, och det kan vara förvirrande för den icke-initierade läsaren. Det är dock ett problem som alla böcker av denna typ av antologier lider av.
Boken är ett värdefullt bidrag till litteraturen inom området trots att jag saknar medverkan av en medicinetiker för att diskutera etiska begrepp och bakomliggande värderingar och människosyn och dessa begrepps betydelse för bemötande. Boken ger en utmärkt grund för både lärare och studenter inom vårdyrken i den svåra konsten att kommunicera, samtala och bemöta patienter, närstående och kollegor.