Det hör i dag till ovanligheterna att en lärobok kan utkomma i sex upplagor under 30 års tid med samma författare. Just detta är emellertid fallet med professor emeritus Gunnar Samuelssons klassiska lärobok i farmakognosi, som första gången utkom 1980. I den senaste upplagan har Samuelsson nu fått en medförfattare i sin efterträdare som professor vid farmaceutiska fakulteten i Uppsala, Lars Bohlin.
Samuelsson och Bohlin är representanter för den unika tvärvetenskapen farmakognosi, som ägnar sig åt naturprodukter som används som läkemedel eller vid framställning och utveckling av läkemedel. Till skillnad från äldre tiders farmakognosi, som i detalj beskrev olika växtdrogers botanik, är fokus i dag på växters och djurs rikedom på sekundära metaboliter med potential som läkemedel.
Den sjätte upplagan har i likhet med de föregående sin tyngdpunkt i olika naturprodukters biosyntes. Det har skett en dramatisk utveckling av kunskapen inom detta område över de senaste decennierna, och detta avspeglas i det stora antalet biosyntesscheman som redovisas i boken. Tidigare upplagor blev internationellt uppmärksammade för detta grepp och har även översatts till italienska och grekiska.

Men biosyntesvägarna är inte det enda som farmakognosin befattat sig med på senare år. Författarna tar också upp nya koncept som kemo- och bio­informatik, fylogenetik och systembiologi (proteomik, metabolomik) i sitt inledande kapitel om naturprodukternas roll i upptäckten av nya läke­medel. Inte bara land­växter diskuteras, utan även de marina ekosystemens potential. Det senare avspeglar naturligtvis Lars Bohlins speciella forsknings­intresse för undervattensvärlden.
I ett särskilt kapitel avhandlar författarna utvecklingen av naturläkemedel och växtbaserade läkemedel. Här beskrivs odling, skörd, bearbetning och extraktion samt lagstiftning och biverkningar, det senare dock mycket kortfattat. Den moderna bioteknologiska produktionen av mikrobiologiska och växtderiverade substanser har fått ett eget kapitel.

Boken är sedan uppdelad i kapitel baserade på olika biosyntesvägar som leder till farmaceutiskt viktiga substanser. Bland dessa substanser finns både vitamin B12, morfin, taxol och artemisinin samt en rad antibiotika. Insprängda i texten hittar man beskrivningar av de olika naturprodukter där de aktuella substanserna förekommer. Många läsare kommer att bli överraskade av att så många viktiga cancerläkemedel är naturprodukter.
Texten lättas upp av ett antal fina färgfotografier, nästan alla tagna av Gunnar Samuelsson. Alla kapitel är försedda med omfattande referenser till källor och vidare läsning.
I ett appendix listas ett antal viktiga växtdroger som används vid produktion av naturläkemedel och växtbaserade läkemedel. Boken är emellertid inte en uppslagsbok för terapeutisk information om dessa medel, och författarna tar inte upp vitlök, Echinacea och fiskolja, trots deras stora användning.
»Drugs of natural origin« är en unik bok som i valda delar är användbar som lärobok och uppslagsbok för blivande apotekare, läkemedelskemister, naturproduktsforskare och deras handledare. Även biokemister och farmakologer har mycket att hämta här. Att naturen är en formidabel källa till läkemedel framstår med all önskvärd tydlighet i en text som är både klar och koncis. Det vackra bandet är värt en extra eloge.