En god hälsa vill vi alla ha – men hur gör vi för att få det? Vad är god hälsa – vad är friskt och sjukt? Och om vi kan enas kring begreppen: Vad bör vi enskilda göra för att få god hälsa och bibehålla den? Vad bör samhället göra?
Boken »Hälsa och psykologi« beskriver »hälsopsykologi« som ett ungt, dynamiskt och snabbt växande vetenskapligt område med tillämpningar inom utbildning, forskning och klinik. Delarna som ingår känns igen från specialiteter som folkhälsa, beteendemedicin, samhällsmedicin, idrottsvetenskap och självfallet psykologi. Ansatsen att betrakta bestämningsfaktorerna för individens och samhällets val ur ett psykologiskt perspektiv för att komma närmare den goda hälsan kan vara ett sätt att beskriva området. Den här boken samlar ihop dessa faktorer och är en uppdaterad version av »Hälsopsykologi – en introduktion« från 2002 av samma författare: Sven Ingmar Andersson, leg psykolog och professor vid Lunds universitet.
Vi bjuds först på en guidning i själva ämnet hälsopsykologi, vilket är både utmärkt och nödvändigt. Därefter beskrivs begreppet hälsa vinklat på olika aspekter, förklaringsmodeller och beteende, stress och »coping«, livskvalitet, livsstil och till sist samhälle. Varje kapitel diskuterar det specifikt psykologiska, men för en oinvigd krävs nog flera omläsningar för att riktigt hänga med.
Den vetenskapliga nivån är genomgående mycket hög. Varje kapitel kan läsas separat, och vissa delar behandlas så grundligt att de kan användas som introduktion till respektive ämne. Andra kapitel känns mindre genomarbetade, exempelvis bakgrunden till avsnittet om livsstil. Relevanta teorier presenteras, ibland tillsammans med resonemang som förmedlar kritik. Referenserna är många överlag och gör texten bitvis lite svårläst.

Imponerande är kapitlet om hälsa och sjukdom, som trots sin relativa korthet innehåller en snygg och stringent översikt av synen på friskt och sjukt genom tiderna. Texten känns här helt uppdaterad. Bland annat nämns att den diagnostiska manual som används vid psykiatrisk sjuklighet (DSM-IV) är i begrepp att revideras – och detta imponerar på en läsare som är psykiater.
Varje mening har en hög densitet, inte bara i detta kapitel utan genomgående, vilket gör språket pregnant och därför lite snårigt. Lägg till en gnutta stelhet och ibland både högtravande och något omoderna formuleringar, så framgår varför jag emellanåt önskar mig en ledigare penna.
Diskussionen kring fysisk aktivitet i kapitlet om livsstil saknar en viss aktualitet, enligt min mening. Här presenteras fakta om fysiska aktivitetsnivåer i befolkningen i stället för ett bredare resonemang om fysisk aktivitet. En referens gäller rekommendationer för daglig fysisk aktivitet, ett dokument som antogs av Läkaresällskapet redan år 2000. Dokumentet är utarbetat av »Yrkesföreningar för fysisk aktivitet« och nämns i Socialstyrelsens »Folkhälsorapport 2009«, vilket blivit författarens referens. Det är viktigt att veta att sådana rekommendationer har funnits i Sverige i över tio år nu.
Den som vill inhämta ännu mer kunskap och letar efter svensk litteratur i ämnet kan läsa »Hälsopsykologi« av Stenström och Rydén (2008). Den boken måste ses som en »systerbok«. I likhet med »Hälsa och psykologi« är den en uppdaterad version av en tidigare utgåva.
Läser man båda böckerna blir det en del upprepningar, men i slutändan vinner man på det, eftersom båda böckerna har kapitel som inte finns i den andra.

»Hälsa och psykologi« riktar sig till en bred målgrupp: studenter, forskarstuderande, yrkesverksamma i psykologi samt angränsande områden som medicin, vård och socialtjänst – dess­utom till en intresserad allmänhet. Den som vill tillgodogöra sig texten måste nog ha en utbildningsnivå motsvarande högskolans, alternativt vana att läsa vetenskapliga framställningar. För att lyckas nå ut på bred front till den intresserade allmänheten krävs nog en mer populariserad version av texten. »Hälsa och psykologi« är en högoktanig bok som kräver mycket av sina läsare – men belönar dem också rikligt.