Tre av rikets mest erfarna geriatriska dietister har utvidgat, omarbetat och förnyat boken »Mat och kostbehandling för äldre. Problem och möjligheter« – första upplagan kom 1998 – där de var tre av fem författare. Jag hade förmånen att recensera den boken då och använde rubriken »Närmast perfekt minilärobok …«. Nu har det i många avseenden blivit ytterligare ett lyft.
Boken innehåller tjugotre kapitel som väl belyser det breda området – tio kapitel handlar om nutrition vid olika sjukdomstillstånd. Övriga behandlar kvalitet och organisation, livsmedelshygien, åldrande, näringsbehov, aptit, läkemedelsbehandling, tugg- och sväljsvårigheter, konsistensanpassad kost, hjälpmedel, undernäring, energi- och proteinrik kost, nutritionsstöd samt etik. Det är svårt att hitta förslag till kompletteringar av denna breda uppläggning.

Författarna gör en relevant genomgång av litteraturen. Man lånar i talrika tabeller hårda fakta – inte minst från gällande rekommendationer och från till exempel Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, SBU, statliga utredningar och bestämmelser, SCB samt Sveriges Kommuner och landsting. Detta gör att boken kan användas både som vanlig lärobok och som uppslagsbok. Det ges också generöst med faktarutor.
Det första kapitlet, som sätter in boken i ett större sammanhang, är värdefullt. Här avhandlas till exempel begreppen »evidensbaserad vård«, »nationella riktlinjer«, »värdegrund« och »ansvar«.
Geriatrisk nutrition är en del – men en viktig sådan – av gerontologisk nutrition. Dels naturligtvis i sig och per definition, dels för att gränsen mellan normalt åldrande och sjukdom i hög ålder sällan är knivskarp och ofta svår att dra. Bokens ämne är ju geriatrisk nutrition. Dock ges också förtjänstfullt goda synpunkter på äldre och på det normala åldrandet – till exempel i kapitlet Äldre och åldrande, skrivet av Elisabet Rothenberg, där fakta till stor del tagits från de gerontologiska och geriatriska populationsstudierna i Göteborg (H70).

Boken hålls hela tiden saklig, och budskapet är trovärdigt. Författarna håller sig i tillämpliga fall till de nordiska rekommendationerna. Det är viktigt bland annat på grund av alla kostråd som florerar på olika håll – råd som tycks helt gå ut på att dels få kroppsvikten att minska, dels att lansera olika »dieter«, den ena mer besynnerlig än den andra. Inom geriatriken och oftast också hos äldre i allmänhet är en måttlig »övervikt« ofta snarast en hälsomarkör, och det är låg kroppsvikt och viktminskning som är oönskat och potentiellt farligt. Detta framkommer på ett bra sätt på många ställen i boken, till exempel så att ett helt kapitel ägnas åt energi- och proteinrik kost (E-kost). Övervikt får å andra sidan (rättmätigt) föga utrymme i boken och behandlas där på ett balanserat sätt.
Layouten med rubriksättning och logisk uppbyggnad är utmärkt. Språket är likaledes utmärkt – klart, stringent och allmänt läsvänligt. Referenslistan är välkomponerad, och faktafel lyser i boken – vad jag kan se – helt med sin frånvaro. Figurerna är illustrativa och pedagogiska, och fotografierna av till exempel maträtter välvalda, ehuru de senare kunde vara fler, till exempel jämfört med författarnas ovan nämnda bok »Mat och kostbehandling hos äldre«. Där stimulerade fotografierna än mer snålvattnet – av betydelse i en bok som bland annat handlar om »sjukhussvält«.

Med rätta ägnas stort utrymme åt inte bara basal näringslära utan också praktiska råd och knep (tillagning och hantering av mat, måltidsordning, måltidsmiljö, dryck, övernattsfasta, kryddor, kultur och religion, mat- och vätskelistor samt kostombud).
Boken ska naturligtvis finnas överallt där äldres kostfrågor är aktuella – inom sjukvård och socialtjänst, och i dietisters, sjuksköterskors, arbetsterapeuters, läkares och andras bokhyllor. Men den bör också finnas på klinikbibliotek, och som lärobok i undervisningen av många studentkategorier.