Vikten av gener. Hur DNA påverkar din vikt

Det har sagts att om man summerar effekten av alla gener som bidrar till fetma så förklarar det ungefär 50 procent av förekomsten. De monogena sjukdomar som är kända förklarar bara en bråkdel av all fetma. Primär leptinbrist finns hos en handfull individer globalt och Prader–Willis syndrom med en väl definierad skada på kromosom 15 finns i Sverige hos knappt 200 individer. Samspelet mellan arv och miljö har briljant beskrivits av fetmaforskningens grand old man George Bray så här: ”In obesity the genes load the gun, but the environment pulls the trigger.” För att fetma ska uppstå krävs således att båda komponenter samverkar.
Författarna är två synnerligen kompetenta vetenskapsjournalister, anställda på Dagens Nyheter, som systematiskt uppdaterar kunskapsläget om genetikens betydelse för vikt och viktutveckling.
Anna Bratt beskriver ett liv som evig bantare, som testat allt, och många känner säkert igen sig i hennes berättelse. Karin Bojs beskriver inga egna viktproblem.
Båda inhandlar ett gentest och får det analyserat (efter en uppsjö säkerhetskontroller på nätet) och konstaterar att dessa kommersiella produkter innehåller information av växlande värde. Bratt får veta att hon bör dra ner på fett i maten och inta färre kalorier. Testet råder henne att äta fiberrikt och att motionera extra mycket. Sannolikt hade hon kunnat spara pengar genom att fråga vilken dietist eller Viktväktarklubb som helst – detta låter ju synnerligen ospecifikt. Bojs har kanske ändå mer nytta av sitt test: att hon inte flushar av alkohol visste hon visserligen förut – och hon hade haft mera nytta av information om sin risk att missbruka alkohol. Men att hon har ökad risk för basalcellscancer, grön starr och diabetes ger henne möjlighet att bättre planera för solskydd, ögonkontroller och göra livsstilsförändringar (som hon självklart kände till, men nu blev extra motiverad för).
Författarna gör sedan en balanserad genomgång av genproblematiken, bl a det omfattande isländska Decode-projektet och de etiska problem detta och andra aktörer skapar och hur de kan hanteras. Sedan kommer en genomgång av våra vanliga dieter. Där finns inget nytt i beskrivningen men väl intressant om de genetiska förtecken som gör valet av den ena eller andra dieten mer lämplig för individen. Att kost och motion är grundstenarna visste vi sedan förr, och att fetmakirurgi egentligen är den enda effektiva metoden är heller ingen nyhet.
Men sedan blir det nyttiga uppdateringar om DNA- spiralens spännande historia fram till dagens kunskaper om vår arvsmassa. Här visar journalisterna att komplexa sammanhang kan beskrivas begripligt. Det som de skriver om kopplingar mellan FTO-genen och svaret på kost med lågt GI, det vill säga en analys av vem som kan svara väl på sådan kost, är intressant och väl läsvärt.
Menyer, tabeller och tips är ofta förlagsönskemål, eftersom de säljer. Detta finns att läsa mycket fylligare annorstädes – det hade varit roligare att fylla utrymmet med mera av den vetenskapsjournalistik, som författarna är så kunniga om.