Alla läroböcker i psykiatrisk diagnostik bygger i dag på DSM-systemet med dess kriteriebaserade sätt att nå fram till en rimlig diagnos, vilket ofta gör dem ganska onjutbara att läsa, de fungerar snarare som hjälpredor eller uppslagsverk i det vardagliga kliniska arbetet. Mats Adlers lilla behändiga bok »Psykiatrisk diagnostik« följer också de gängse mallarna för en modern lärobok i konsten att nå fram till en åtminstone rimlig arbetsdiagnos vid det första mötet med en patient, men han gör det på ett mycket pedagogiskt och lättfattligt sätt som gör boken överraskande trevlig att läsa från pärm till pärm.
Mats Adler är överläkare vid Affektiva mottagningen vid Psykiatri Sydväst, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, och han har av allt att döma breda kunskaper och erfarenhet av psykiatrisk diagnostik. Han påpekar inledningsvis att det inte är en lärobok i psykiatri han har skrivit utan en introduktion till hur diagnoser ställs och definieras inom den psykiatriska vården. Han utgår som sig bör från DSM-kriterierna men inleder bokens första tredjedel med vad han kallar »den diagnostiska processen«, där bland annat vikten av en ordentlig sjukhistoria inklusive ärftlighet betonas.
Boken diskuterar också de ändringar vi kommer att möta i DSM-V, som förväntas komma nästa år, genom att kort beskriva femfaktormodellen för personlighet samt exempel på prototypal diagnostik. Han diskuterar på ett pedagogiskt och instruktivt sätt hur man når fram till en psykisk status och vilka diagnostiska hjälpmedel som finns samt vilka fördelar men även begränsningar DSM-systemet har. Boken betonar vikten av en ordentlig anamnes och inte minst hur sjukdomsförloppet har varit med faktarutor om lämpliga frågor att ställa, inklusive screeningfrågor för olika psykiatriska tillstånd. Inställningen att olika skattningsskalor beträffande suicidrisk inte är särskilt tillförlitliga ligger väl i linje med den debatt som förts bland annat här i Läkartidningen.
Bokens andra del handlar om diagnostik enligt DSM-IV, där de olika diagnoskriterierna presenteras i faktarutor. Varje kapitel inleds med ett instruktivt patientfall som sedan diskuteras i löpande text främst med avseende på differentialdiagnoser, vilka kompletterande utredningar som bör göras samt kort om behandlingsalternativ. Varje kapitel avslutas med en uppdaterad referenslista som inbjuder till fördjupning för den intresserade. De viktigaste psykiatriska sjukdomarna finns beskrivna med störst utrymme åt schizofreni, affektiva tillstånd och neuropsykiatriska sjukdomar medan ångesttillstånd och personlighetsstörningar har fått väl liten plats. En orsak kan vara den radikala förändring i fråga om klassificering av personlighetsstörningar som är att förvänta i DSM-V nästa år. Jag hade också gärna sett att dissociativa syndrom hade fått ett större utrymme.
Boken är välskriven, lättläst och pedagogiskt upplagd och bör lämpa sig väl som introduktion till psykiatrisk diagnostik hos främst sjuksköterskor, kuratorer, psykologer samt AT- och ST-läkare, men även specialister inom psykiatrin kan läsa den med behållning. Jag skulle önska att den fanns på varje allmänläkares skrivbord.
Psykiatrisk diagnostik. Författare: Mats Adler
