Jag är väldigt glad över att jag blev läkare. Men jag är medveten om att jag inte alltid skickar de signalerna. Efter en nattjoursvecka känner man sig sliten, och det märker omgivningen. Det gäller att komma ikapp med sömnen. Eftersom jag bor på landet och har en och en halv mil in till universitetssjukhuset i Örebro (och vi nu för tiden har en asfalterad cykelväg) så försöker jag cykla fram och tillbaka till jobbet ett par gånger i veckan för att »röra på mig«. Att sova ikapp och att hinna motionera är två sätt att orka med jobbet som läkare.
Ett par gånger sedan den där dagen för sexton år sedan när jag först iklädde mig rollen som (AT-)läkare, har jag råkat ut för riktigt tunga händelser. Jag har varit med när barn har dött på akutmottagningen, i återupplivningsrummet. Jag har varit med om att ifrågasätta mitt eget handlande, att känna att det som hänt var mitt fel, och det har varit tungt. Jag har blivit anmäld, men också haft väldigt många möten med patienter som gett mig kraft, energi och glädje.

Om allt detta handlar boken »How to survive in medicine – personally and professionally« av Jenny Firth-Cozens och Jamie Harrison. Det är en tunn men mycket läsvärd bok. Den här boken tar upp saker jag många gånger tänkt på, men kanske inte satt ord på. Den ger också råd, och handledning i, hur man ska klara av läkaryrket. Förutsättningarna för yrket har ändrats, på gott och ont. Boken består av 13 kapitel, med titlarna:
1. Det är ett svårt jobb, 2. Varför just jag? 3. Du och din partner, 4. Att välja en specialitet, 5. Att handskas med stress, 6. Helt nere (deprimerad), 7. Svåra människor (patienter), 8. Ilska, 9. Det här är bara för mycket, 10. Krav, krav, krav, 11. Har du råd att visa känslor?
12. Det är mänskligt att fela, 13. Att hantera stress och problem hos andra.
Det här är en läsvärd bok. Jag kommer att läsa den flera gånger och rekommenderar den varmt.


How to survive in medicine – personally and professionally. Författare: Jenny Firth-Cozens och Jamie Harrison