För dem som intresserat sig för Carl von Linné och hans lärjungar klingar namnet Abraham Bäck välbekant. Men vem var han egentligen? Om detta kan man läsa i en nyutkommen bok av Thomas Ihre: »Abraham Bäck. Mannen som reformerade den svenska sjukvården«. Bokens författare, Thomas Ihre, är välkänd kirurg och tidigare ordförande i såväl Sveriges läkarförbund som Svenska Läkaresällskapet.
Abraham Bäcks journaler och korrespondens finns i Hagströmerbiblioteket, och Ihre har gjort en imponerande forskningsinsats i sin ambition att skriva en fullödig biografi.

Abraham Bäck (1713–1795) föddes i Söderhamn. Efter skolgång i Gävle kom han som 17-åring till universitetet i Uppsala. Där inriktas hans studier ganska snart på medicinen, och han skriver bland annat en avhandling om lungsot, »De dignoscenda et curanda imminente phthisi pulmonali«.
Alla kända namn från 1700-talets svenska sjukvård passerar förbi under läsningens gång, inte minst Carl von Linné och Nils Rosén von Rosenstein. Linné, som från början var Bäcks lärare, tar Bäck till sin skyddsling och de blir vänner. Bäck fungerar som Linnés läkare när krämporna ansätter. När Linné gått bort, blir det Bäck som får hålla åminnelsetalet i Kungliga Vetenskapsakademien, allt enligt Linnés önskan. Den unge Bäcks beundran för sin lärare Rosén får inte samma gensvar. I ett par konkurrenser förordar Rosén Bäcks medsökande, till Bäcks besvikelse. Så småningom tycks de dock ha närmat sig varand­ra.
Bäcks insatser i 1700-talets svenska sjukvård är djupt imponerande. Han var i över 40 år preses för Collegium medicum, som kan ses som en föregångare till våra dagars Socialstyrelsen. Från den positionen utökade han och byggde upp provinsialläkarväsendet. Tillsammans med kir­urgen Olof af Acrel spelade han en viktig roll för Serafimerlasarettets tillkomst. Bäck blev lasarettets förs­te överläkare. Bäck förbättrade medicinarutbildningen och drev igenom klinisk tjänstgöring som del i utbildningen till läkare. Bäck var huvudansvarig för tillkomsten av en ny farmakopé, »Pharmacopoea Svecica«, det vill säga en läkemedelsförteckning med doseringsanvisningar. Bäck var mångårig ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och i tre omgångar dess preses.
Samtidigt med allt detta var Bäck i mer än fyra decennier kungafamiljens läkare, arkiater. Genom att han var drottning Sofia Magdalenas speciella livmedikus får vi en inblick i hennes och Gustav III:s olyckliga äktenskap.

1700-talets höga barnadödlighet drabbade inte bara samhällets fattiga familjer utan även de hög­re klasserna. Detta kommer oss gripande nära i boken. Av de åtta barn som Abraham Bäck och hans hust­ru Anna Charlotta fick överlevde bara en son och två döttrar de förs­ta åren. Sonen Carl dör sedan i lungsot endast 16 år gammal. Abraham Bäcks hustru hade gått bort 30 år gammal, knappt nio år tidigare, också hon i lungsot. Abraham Bäcks anteckningar i familjebibeln om barnens död och hustruns bortgång vittnar om outsäglig sorg.
Thomas Ihre har givit oss en fasci­nerande levnadsteckning. I bokens avslutande mening berättar han att Abraham Bäck var hans farfars farfars morfar.