Alla som privat eller i yrkeslivet möter tonåringar vet att sömn ofta är ett hett
ämne. Tonårstiden är en förändringens tid, och sömnen kan lätt hamna i kläm av såväl fysiologiska som sociala orsaker. Därför är Olle Hillmans nyutkomna bok ”Tonårssömn”
efterlängtad. Den är lättläst, indelad i korta kapitel, med ett sympatiskt klassiskt folkbildande anslag. Boken kan med fördel läsas av oss vårdgivare men kan också rekommenderas till föräldrar och berörda tonåringar.
Utmärkt är det optimistiska anslaget. Författaren, som till vardags arbetar som barn- och skolöverläkare i Falun, slår fast redan i förordet att en stor del av problemen kring sömn och dygnsrytm går att lösa. Men han är också noga med att poängtera att det sällan finns några snabbmetoder för god sömn. I arbetet med tonåringar vet vi hur viktigt motivationsarbetet är, och hörnstenen i åtgärdsprogrammet (i slutet av boken) är att tonåringen själv är med och utformar sina målsättningar. Formulären för kartläggning av sömnvanor samt råden och rekommendationerna (som finns att ladda ned från förlagets webbplats) är användarvänliga, enkla och konkreta.

Boken ger en kort genomgång av den allmänna sömnfysiologin, och
en djupare penetrering av dygnsrytmen, det som ofta blir ett bekymmer i tonåringens
liv. Begreppet morgonmänniska och kvällsmänniska belyses och innebörden diskuteras.
Det finns också gott om trovärdiga fallbeskrivningar. Det märks att författaren är djupt förtrogen med det speciella arbete som skolhälsovård innebär, där det är en konst att samspela med såväl elever, föräldrar som skolpersonalen. Han är väl medveten om att det oftast inte räcker med att komma med smarta rekommendationer, om inte mottagaren är motiverad till förändring. Formuläret där eleven får göra en kartläggning av sitt sömnmönster är således inte enbart till för att skolsköterskan eller skolläkaren ska få en snabb överblick över elevens sömnvanor, utan kanske främst ett verktyg för eleven själv att börja reflektera över vilka val han eller hon gör som leder till sömnsvårigheter. Författaren är noga med att inte skuldbelägga eleven, utan resonerar klokt kring att ungdomen – för att prioritera sin sömn – också måste offra viktiga och stimulerande aktiviteter, vilket förstås inte är lätt. Men även om författaren lägger stort ansvar på tonåringen, ger han också konkreta och välbehövliga råd till föräldrar.

Boken avslutas med en kort referenslista, vilket ju är naturligt med tanke
på bokens populärvetenskapliga karaktär, men jag hade nog önskat att ytterligare
ett par referenser hade fått plats, förslagsvis Hans Smedjes dokument ”Sömnproblem hos
barn och ungdom: Information för sjukvårdspersonal” (återfinns på www.akademiska.se), samt ”Adolescent sleep need and pattern. Research report and resource guide” (återfinns på www.sleepfoundation.org ). Dessutom är sömnavsnitten på sjukvårdsrådgivningen 1177 (www.1177.se) nyligen uppdaterade, och där finns även en kort sömnskola. Men allt detta är petitesser i sammanhanget, det viktiga är att vi äntligen har en lättanvänd bok på svenska för att kunna genomföra ”projekt dygnsrytm” med tonåringar. Boken är välskriven och fyller ett tomrum, och jag tror därför att den kommer att få många läsare.
Olle Hillman har tidigare skrivit boken ”Skolhälsovård – introduktion och praktisk vägledning”.