Gerhard Andersson, psykolog, psykoterapeut och professor i Linköping, har givit sig på ett angeläget och efterlängtat projekt med denna bok på svenska. Depression är i dag en av våra större folksjukdomar, och psykologisk behandling eller psykoterapi är i dag en självklar del av vår arsenal för att hjälpa våra deprimerade medmänniskor både inom primärvård och specialistpsykiatri. Författaren vänder sig till folk i facket samt till den intresserade allmänheten och hoppas bl a att skillnader mellan olika terapiformer ska bli tydligare genom denna bok. Han är synnerligen väl lämpad för uppgiften med stor såväl klinisk som akademisk erfarenhet av fältet.

Depressionsbegreppet och psykoterapins historik behandlas kunnigt och nyanserat. Evidensbegreppet ges ett eget kapitel och för varje behandling som beskrivs återkommer författaren till evidensläget. Ett problem med detta avsnitt är att »evidensstyrka« inte tydligt avskiljs från behandlingens eventuella styrka. En sådan distinktion kan vara till nytta för tankens klarhet. Evidensstyrkan beskriver den styrka man tillmäter den vetenskapliga metod som använts för att undersöka aktuell behandling, inte styrkan hos behandlingen. Det kan med andra ord t ex föreligga stark evidens för att en behandling är värdelös, eller svag evidens för en behandling som på sikt kan visa sig mycket värdefull.
Därefter följer sex kapitel där ambitionen är att mer i detalj beskriva och utvärdera sex olika psykoterapier, som författaren uppfattar som »stora« i sammanhanget. Tre av dessa sex hör hemma i KBT-familjen, vilket är förståeligt med tanke på att det är hemma­plan för författaren. Psykodynamisk psykoterapi, en av de verkligt »stora«, som av socialstyrelsen så sent som förra året upphöjdes till likvärdig KBT vid depressionsbehandling, ägnas ett respektfullt men mycket kondenserat kapitel. Här behöver den intresserade komplettera med ­
t ex Summers och Barbers bok från 2010: »Psychodynamic therapy, a guide to evidence-based practice«.
Existentiell psykoterapi, som lämnas lika stort utrymme, förekommer i Sverige endast marginellt utanför Linköping och kan knappast räknas till de »stora«, vare sig kliniskt eller vetenskapligt. Interpersonell psykoterapi (ITP) är en mycket intressant psykoterapins »lingua franca« där erfarna psykoterapeuter lite »tager vad man haver« i arbetet med den individuella patienten. En terapiform som borde vara en av de »stora« kliniskt i Sverige, men tyvärr hittills endast är stor inom psykoterapiforskningen.
Därpå följer tre initierade och spännande kapitel om KBT, ett för var »generation«. Första generationen fokuserar på beteende, den andra på tankar och den tredje expanderar många begrepp; den vill omfatta mycket mer än symtom i människans existens. Acceptans, medveten närvaro och influenser från filosofi och religion integreras och målet är att genom bl a insikt öka flexibilitet och effektivitet. För recensenten ligger det nära till hands att tänka på »emancipation och autonomi«, psykoanalysens mål. Detta handlar inte om att cirklar sluts utan om att spiraler öppnas för gamla och nya tankar som kan vara till hjälp för våra patienter. Spännande! Dessutom kommer författaren här in på gruppterapiformatet, en form som används kliniskt mycket mer än vad akademin vet om.

Gerhard Anderssons ambition var att »täcka in de stora terapiformerna inom depressionsområdet« – har han lyckats? Trots en slagsida mot KBT (och Linköping) är detta en läsvärd och i många stycken lättläst bok. Vissa avsnitt blir troligen tunga om läsaren inte är av facket, men de kliniska vinjetterna är till stor hjälp – de kunde gärna varit både fler och mer utbroderade.