Mot bakgrund av den ökade insikten och kunskapen om olika utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska tillstånds förekomst också hos vuxna har en författargrupp under ledning av barn- och ungdomspsykiatern Gunilla Thernlund sammanställt ”en klinisk introduktion till utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsproblem”. Samtliga författare, representerande barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri och neuropsykologi, har stor klinisk erfarenhet och forskningsbakgrund inom området.

Bokens fem huvudområden omfattar inlärningsstörningar och utvecklingsstörning, ADHD, autismspektrumtillstånd, utredning och diagnostik samt insatser och behandling.

Tyngdpunkten i boken ligger på ADHD och autismspektrumtillstånd, även om bokens inledande delar tar upp olika typer av inlärningsproblem som språkstörningar och dyslexi, och ett kapitel ägnas åt utvecklingsstörning.

Kapitlen om ADHD och autismspektrumtillstånd behandlar historik, definitioner, förekomst, symtombild – kärnsymtom och andra vanliga symtom – orsaker, inkluderande de neuropsykologiska aspekterna, och prognos. Samspelet mellan de biologiska och neuropsykologiska grundförutsättningarna och miljöfaktorers inverkan blir tydligt belyst, liksom betydelsen av de vanligt förekommande adderande funktionsnedsättningarna.

I särskilda kapitel diskuteras symtombilden hos barn och tonåringar respektive hos vuxna. Många utmärkta fallbeskrivningar illustrerar den kliniska verkligheten. Stort utrymme ges också åt utredningsaspekter och åt insatser (farmakologiska såväl som icke-farmakologiska) och behandling vid ADHD och autismspektrumtillstånd.

Boken ger således en bred täckning av området och är skriven med tanke på läkare under utbildning inom de olika psykiatriska specialiteterna och även andra yrkesgrupper inom psykiatriska verksamheter och närliggande vårdområden.

Barn med ADHD och med autismspektrumtillstånd är stora målgrupper för barnpsykiatrin/barnneuropsykiatrin. Som barnneurolog lägger jag dock märke till att det aldrig i boken framgår att dessa barngrupper även utreds, behandlas och följs upp inom barnmedicin/barnneurologi.  Bland bokens författare finns således ingen med barnneurologisk yrkesinriktning, vilket hade varit värdefullt med tanke på de kapitel och kapitelavsnitt som rör specifika barnneurologiska aspekter.

Det finns några sakfel i bokens avsnitt just gällande barnneurologiska aspekter, nämligen i avsnitt som behandlar hjärnans utveckling, i orsaksbeskrivningar och rörande en del andra medicinska fakta. Dessa behöver ses över inför nästa upplaga. Det finns också en del i terminologin som behöver bli mer enhetligt; användningen av begrepp som funktionsnedsättning och funktionshinder, till exempel. Jag reagerar även något på bokens förord, där det står: ”För några år sedan pågick en oförsonlig debatt mellan dem som förnekade att biologiska faktorer var en viktig orsak till barns beteendeproblem (vilka sågs som huvudsakligen socialt betingade) och dem som hävdade att många av de barn som hade de största problemen bar på en biologisk sårbarhet eller neuropsykiatriska funktionshinder.” Kanske hade det kunnat framgå att de läkare som ”hävdade” den biologiska aspekten dels hade ett omfattande forskningsstöd för sina uppgifter, dels betonade omgivningsfaktorers betydelse för prognos samt också lyfte fram de pedagogiska insatserna och föräldrastödet som mycket viktiga delar i behandlingen.

Den sammanfattande bedömningen är att detta är en betydelsefull bok som, enligt min mening, har sin styrka i de kliniska kapitlen med beskrivningar av symtombild, associerade funktionsproblem och funktionsnedsättningar, utredningsförfarande, behandlingsaspekter och hela den kliniska bilden i ett livsperspektiv – för individer med utvecklingsrelaterade, kognitiva funktionsnedsättningar.