Denna bok är ett mycket välkommet tillskott då det tidigare saknats en aktuell svenskspråkig lärobok inom området växtbaserade läkemedel och naturläkemedel.

Boken är uppdelad i tre avsnitt. Först en övergripande allmän del med historiska återblickar, kemiska aspekter på olika bioaktiva naturprodukter, beskrivning av nomenklatur, regelverk och risker samt av produktion, kontroll, dokumentation etc av läkemedel hämtade från naturen. Därefter ett avsnitt om olika naturprodukters användning som läkemedel indelade enligt det s.k. ATC-systemet (samma system som används i FASS), följt av ett avsnitt med monografier över närmare 50 läkemedelsväxter. Här beskrivs varje växt i text och bild, dess bioaktiva innehållsämnen och traditionella och moderna användning, indikationer, biverkningar samt interaktioner med andra läkemedel. Dessutom finns en ordlista där olika fackuttryck inom området förklaras och listor över svenska och latinska växtnamn.

Boken riktar sig till en bred publik bestående av ”blivande farmaceuter, läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal, samt vidareutbildning av samma grupper”. Detta innebär i sig en utmaning för författarna vad gäller nivå och inriktning på framställningen och somliga delar av boken kan nog i alla fall för vissa läsare i den stora tilltänkta målgruppen vara av tveksamt värde. Exempelvis är de kortfattade allmänmedicinska översikter som inleder beskrivningen av medlen inom varje ”ATC-område” nog väl basala för att fylla någon egentlig funktion. Texten är också en smula ojämn, med upprepningar och vissa redaktionella brister som skulle behöva åtgärdas till nästa upplaga. En påtaglig svaghet med boken är att de kortfattade monografierna, liksom övriga avsnitt i boken, saknar referenser. Endast en mycket kort allmänt hållen litteraturlista tillhandahålls i slutet av boken.

Med detta sagt, kan konstateras att boken erbjuder mycket lärorik och trevlig läsning med många goda exempel från såväl äldre som moderna tiders forskning inom området farmakognosi, d.v.s. läran om naturprodukter och deras användning som läkemedel eller vid framställning av läkemedel. Författarna gör helt rätt i att betona det nära sambandet mellan den farmakologi som gäller moderna syntetiskt framställda läkemedel och den som gäller läkemedel hämtade från naturen och i att belysa att det inte finns några skarpa gränser däremellan. Som författarna framhåller, utgörs en stor del av läkemedelsarsenalen inom skolmedicinen även idag av växtbaserade läkemedel eller derivat av sådana, s.k. semisyntetiska läkemedel och det finns också flera exempel på ”nya” läkemedel hämtade från naturen. Det finns inte någon principiell skillnad mellan farmakologin för syntetiskt framställda läkemedel och renframställda läkemedelsmolekyler från naturen. Däremot finns särskilda ”klassiska” problem med läkemedel från naturen som inte är standardiserade och där de biologiskt aktiva ämnena kan vara flera och endast ofullständigt kända, vilket belyses på ett utmärkt sätt i boken.

Sammanfattningsvis vill jag varmt rekommendera denna bok, samtidigt som det finns visst utrymme för förbättringar och kompletteringar till nästa, av förhoppningsvis många nya, upplagor.