”Die Ärzte sind die natürlichen Anwälte der Armen”, läkare är de fattigas naturliga företrädare. Citatet av den tyske läkaren Rudolf Virchow (1821-1902) genomsyrar denna arga bok om vårt ständigt pågående svek mot världens miljoner hungrande, lidande och döende medmänniskor.

Författaren, den amerikanske läkaren och antropologen Paul Farmer arbetar som infektionsläkare på Brigham and Women’s Hospital i Boston, USA, och undervisar på Harvard University. Det anmärkningsvärda är att han, inspirerad av Virchows texter, ända sedan sin tid som läkarstudent på nämnda universitet trots arbete vid några av världens främsta institutioner istället spenderat största delen av sin tid med att arbeta som läkare åt några av världens fattigaste människor i Haiti. Som en av grundarna av organisationen Partners in Health har han och hans kollegor verkat outtröttligt för att förbättra hälsan hos fattiga människor i bl a Haiti, Boston, Peru, Ryssland och Rwanda. 

I ”Pahologies of power” (maktens patologi) beskriver Farmer, utifrån sin omfattande erfarenhet, på ett sakligt och imponerande väl underbyggt sätt världens orättvisa struktur och ifrågasätter hur man som medmänniska i allmänhet, och som läkare i synnerhet, kan acceptera att människors förutsättningar för god hälsa är så olika. Hur kan vi acceptera att medicinsk etik bara handlar om frågor som eutanasi, vem som skall få en transplantation eller när man skall stänga av respiratorn, när så många lever och dör helt utan tillgång till sjukvård? Farmer menar att rätten till hälsa är en mänsklig rättighet och som sådan inte bör kunna rationaliseras bort för av ekonomiska skäl eller eftersom tillgången till sjukvård är god i det egna landet. Det är om inte annat helt oetiskt.

Med en rad skrämmande exempel visar han vidare hur fattiga och maktlösa utsätts för våld utan gärningsman. ”Strukturellt våld” är de samhällsstrukturer som de flesta tyst accepterar, men som innebär att sjukdomar som ingen lider av i rika länder dödar tusentals i fattiga länder. Samtidigt har dagens maktstrukturer, som har bidragit till att skapa och upprätthåller detta ”krig mot de fattiga”, visat sig notoriskt maktlösa när det gäller att göra något åt situationen.

Trots allt lyckas Farmer avsluta sin mörka skildring av vår sargade samtid med en strimma hopp. I sitt avslutande kapitel, ”Rethinking health and human rights – time for a paradigm shift” ger han ett brandtal för god hälsa som en mänsklig rättighet, där större krav måste ställas på beslutsfattare och andra med makt över rådande strukturer. En rörelse som kommer att kräva mer resurser, mer forskning och mer samarbete mellan medicin och mänskliga rättigheter. En rörelse oberoende av mäktiga stater och organisationer där målet är tillgång till sjukvård och förutsättningar för alla människor att uppnå bästa möjliga hälsa. En rörelse som måste ledas av de fattigas företrädare, läkarna.