Historien om hospice i Norge.
Även om rötterna finns långt bort i historien är ju hospicevård och palliativ medicin organisatoriskt unga verksamheter. I Norge var det bara omkring 40 år sedan den moderna utvecklingen startade. Om denna korta tid och om norska pionjärer har den norske anestesiologen Kjell Erik Strömskag skrivit en utförlig (395 sidor lång) bok. Den bygger på egna erfarenheter och ett ambitiöst kunskapsinsamlande med bl a ett 20-tal intervjuer. I boken finns en utförlig notapparat och litteraturförteckning samt ett appendix med personalia, kronologi och data om den organisatoriska utvecklingen i Norge.
Strömskag berättar om den norska hospicerörelsens start och om utvecklingen av en palliativ medicinsk specialitet. Han är oerhört engagerad, skriver intresseväckande och med stor kärlek till sitt ämne. Man får följa de tidiga entusiasterna från Trondheim och Bergen då de reser för studier hos pionjärer i England och Kanada, och ta del av hur tankarna från dessa pionjärer överfördes till den tidiga utvecklingen i landet.
Den fortsatta historien fram till dags dato beskrivs sedan (ibland väl) detaljerat. Bokens omfång kunde nog ha bantats en del om innehåll och disposition stramats till, men innehållet är ju historiskt betydelsefullt, främst för norska läsare men även för svenska.
Imponerande är t ex är den bild av ett starkt norskt civilsamhälle som tonar fram. Enskilda pionjärer (läkare, präster, sjuksköterskor etc) samlar entusiastiska kolleger, medarbetare av alla kategorier och lekmän kring sig. De får stöd av intresserade sjukvårdspolitiker på såväl lokal som nationell nivå, och inte minst av en nationell ”Kreftforening”, som redan från start lämnar rejält ekonomiskt stöd till olika verksamheter. Dessutom bidrar Röda Korset och olika kyrkosamfund genom att öppna sina gamla privata sjukvårdsinrättningar för olika palliativa vårdenheter i sluten och öppen vård.
Boken är lättläst även för en svensk. Den är vacker och väl illustrerad även om antalet gruppbilder är väl stort. Ett värdefullt bidrag är den engagerande bildsvit där fotografen Erle Kyllingmark följer sin älskade Andreas Fjeld in i döden i en tumörsjukdom, som interfolierar de olika kapitlen.
Det arbete som Strömskag har gjort borde mana till efterföljd. Inom många specialiteter har de senare decenniernas utveckling gått snabbt, och mycket har förändrats. Både hur detta gått till och vilka som bidragit till utvecklingen kommer snabbt att falla i glömska om inte dokumentation som denna finns.
