Viktig för kliniken – inget för rockfickan

»Beskriv 10 differentialdiagnoser hos en medelålders patient med akuta epigastralgier samt hur och i vilken ordning du handlägger dem«, brukar jag fråga läkarstudenterna under kirurgkursen (läsaren kan gärna fundera själv!). Syftet är förstås att klargöra att patienterna söker för symtom och inte diagnoser. Av motsvarande skäl har nu »Symtom – Diagnos – Terapi« utkommit i en väsentligt reviderad och utökad upplaga – 26 år efter förra utgåvan!

Författarna är de mycket erfarna kollegorna Richard Levi, professor i rehabiliteringsmedicin, Jan Zetterström, docent i gynekologi och obstetrik samt Christer Olofsson, allmänläkare med många engagemang i Distriktsläkarföreningen och Socialstyrelsen. Jag vågar anta att de, liksom flertalet av oss, flera gånger har »gått i fällan« med patienter med tvetydig symtomatologi som har gäckat vår handläggning. I förordet framhålls att flera kolleger har bidragit, men särskilt klokt är att läkarstudenten Erik Wiklund engagerats, vilket märks på den pedagogiska framställningen, som jag väl känner igen från läkarutbildningen.

Boken omfattar åtta delar, baserade på fem anatomiska regioner, ett avsnitt om allmänna symtom (chock, feber, ångest m fl) samt ett appendix med bl a laboratoriemedicin, doseringsanvisningar, referenser och ett fylligt sökordsregister. Möjligen har förlaget tänkt sig pocketformat (13 gånger 20,5 cm) men tjockleken (3 cm), vikten (610 g) och 742 textsidor inbjuder inte till förvaring i rockfickan, men väl i omedelbar närhet. Givetvis kan boken ändå inte vara alltför djuplodande, utan syftet är att vara ett akut stöd i primärvårdssituationen. Som författarna så vist skriver har den fyllt sin uppgift om den t ex bidrar till att »mannen med hosta efter långflygningen får trombolys för sin lungembolism i stället för Mollipect«!

Som läsaren anar är jag imponerad av boken och den fyller avgjort en viktig funktion på varje sjukvårdsenhet som handlägger akuta patienter. I dessa digitaliserade tidevarv är dessutom en hederlig pappersbok rätt val – aldrig urladdad, tål att tappas i golvet, att spillas kaffe i och kan klottras i av läsaren efter eget kynne.

Just för att jag varmt rekommenderar boken, har jag använt mina mest kritiska läsglasögon. Till min glädje finner jag inga uppenbara sakfel, endast marginella detaljer, som kanske borde justeras. Några exempel: Som ansvarig läkare ska man medfölja i ambulansen inte bara vid akut epiglottit utan vid alla potentiellt livshotande tillstånd. »Hypotermi« finns som sökord men utan förslag på åtgärder. »Främmande kropp« bör beskrivas samlat, då den viktigaste åtgärden är att utesluta att den hamnat i luftvägarna, framför allt hos barn. Och en kvaddel lokalanestesi kan man gott unna patienten som knäledspunkteras.

Mina främsta invändningar rör däremot ransoneringen av illustrationer, endast 19 figurer finns med, varav 13 illustrerar olika EKG-varianter (som ju knappast kan beskrivas i ord). Föredömligt finns scheman för A-HLR, men i en mikrostil som knappt mina kritiska glasögon klarar, troligen inte heller en stressad kollega inför patienten med akut hjärtstopp.

Dessa randanmärkaningar kan givetvis lätt åtgärdas i kommande upplaga, som säkert inte dröjer 26 år, då jag anbefaller en stor del av läkarkåren, oavsett position, liksom läkarstudenter, att inhandla den.