Alternativmedicinens brister belysta inifrån

Ernsts lag lyder: »If you are researching complementary and alternative medicine (CAM) and you are not hated by the CAM world, you’re not doing it right.«

Lagen är formulerad av Andy Lewis som driver webbplatsen Quackometer för kritisk granskning av alternativmedicinska webbsidor. Formuleringen kan förefalla lite väl kategorisk men Edzard Ernsts autobiografi ger konkreta och skrämmande exempel som mycket väl motiverar det skarpa ordvalet. Ernst skriver med unik kunskap om fältet eftersom han är professor emeritus i komplementärmedicin. När han tillträdde professuren vid universitetet i Exeter 1993 blev han världens förste professor i det alternativmedicinska fältet.

Ernsts lag bekräftas av det hat han drabbats av från förespråkare och utövare av alternativmedicin. Hans rigorösa vetenskapliga studier har nämligen visat att nästan ingenting inom alternativmedicinen har något att erbjuda utöver placeboeffekter. Det allra mesta som publicerats av andra forskare inom alternativmedicinen är så undermåligt att det är omöjligt att avgöra om behandlingarna haft någon effekt. Studierna är ofta riggade för att ge positiva resultat. Även i den akademiska världen finns förespråkare för absurda terapier som homeopati och telepatisk healing.

Ernsts ungdomsperiod är kanske lite onödigt noggrant beskriven men belyser hur hans kulturella bakgrund, inklusive läkarutbildningen i München på 1970-talet, och hans första anställning som läkare på ett homeopatiskt sjukhus i samma stad, gjorde att hans utgångspunkt beträffande alternativmedicinen var att den fungerar.

Avhandlingsarbetet och en längre forskningssejour i London gav honom gedigen skolning i klinisk forskning. Det var därför med ett genuint intresse han senare lämnade positionen som professor och föreståndare för rehabiliteringsmedicin på universitetssjukhuset i Wien för att forska om alternativmedicin i en avkrok i sydvästra England. Flytten framkallades av den förlamande administrationen och intrigspelet mellan professorerna i Wien. Ernst beskriver intressanta skillnader inom den akademiska världen mellan Österrike, Tyskland och Storbritannien.

Mycket snabbt visade sig emellertid professuren i Exeter vara inrättad med avsikt att stärka alternativmedicinen. Ernsts vetenskapsbaserade granskning innebar en kulturkrock med dramatiska konsekvenser i enlighet med bokens titel. Berättelsen blir bitvis spännande som en deckare, inte minst händelseutvecklingen efter Ernsts ironiska dedikation till prins Charles i den förra boken. Förutom att prinsen sedan lång tid är känd som en vetenskapligt okunnig förespråkare för allehanda kvacksalveri har han också personliga ekonomiska intressen i branschen. Att ha trampat på prinsens ömma tår visade sig bli ödesdigert för Ernst.

Alternativbranschen har tagit till smutsiga knep för att misskreditera Ernst. När han undersökte en förtalskampanj avslöjades en oväntad koppling till nazismen. Ernst hade tidigare försökt dra fram nazismens medicinska illdåd i ljuset men hade mötts av motstånd från det medicinska etablissemanget i Wien.

Edzard Ernsts bok är en tankväckande exposé över alternativmedicinens ideologiska övertygelser, utövarnas oförmåga att lära av misstag, deras bristande kunskaper om basal fysiologi, farmakologi, psykologi och placebo, och konsekvenserna av deras underlåtenhet att föra journal. Hans bok belyser dessutom spelet bakom kulisserna även i den akademiska världen. Alla inom den evidensbaserade sjukvården liksom såväl patienter som utövare av alternativmedicin kommer att finna mycket som är tankeväckande i hans berättelse.

Edzard Ernst har tidigare givit ut två populärvetenskapliga böcker som kritiskt granskar alternativmedicin: »Salvekvick eller kvacksalveri«, 2008 (Leopard Förlag), engelska originalets titel »Trick or Treatment? Alternative Medicine on Trial«, skriven tillsammans med Simon Singh. Samma år utgavs »Healing, Hype, or Harm? A critical analysis of complementary or alternative medicine«.