En hel bok om feber.

En tanke som slår mig tidigt inför läsningen av »Assessment of Fever« är: Går det verkligen att skriva en hel bok om att mäta kroppstemperaturen? Finns det verkligen så mycket att säga om detta till synes avgränsade ämne? Svaret på den frågan erhålls med viss fascination: Ja, det gör det. Författarna Grodzinsky och Sund-Levander har i vilket fall som helst gjort det, om än inte i form av en tjock tegelsten, utan i stället i form av en drygt 167 sidor lång och lagom lättillgänglig bok, riktande sig till såväl kliniskt verksamma läsare som studenter under utbildning inom olika vårdyrken.

I sitt upplägg vill boken fungera både som ett uppslagsverk och som en lärobok, där varje kaptitel avslutas med ett antal frågor att fördjupa sig i. Insprängt i texten dyker med jämna mellanrum också upp ett antal reflektionsfrågor av mer övergripande karaktär, symboliskt markerade med tankebubblor. Avslutningsvis presenteras ett antal kliniska scenarion avsedda som underlag för problembaserad fördjupning. Författarna betonar tidigt att de vill inspirera läsaren till att omsätta kunskap till evidensbaserad praktik. Det är en vällovlig ambition just inom detta område, där mycket av klinisk praxis bygger på tradition och gammal välbeprövad, men kanske inte alltid så vetenskapligt underbyggd, rutin.

Boken inleds med en historisk bakgrund till mätning av kroppstemperaturen och en genomgång av hur synen på feber har skiftat genom medicinhistorien. Det väcker hos läsaren en förhoppning om att till slut få reda på hur det faktiskt ligger till – inte minst i fråga om vad som avses med normal kroppstemperatur och vad som kan klassas som feber. Som verksam kliniker är det vanligt att man återkommande konfronteras med påståendet från många patienter om att »…tempen visade visserligen bara 37,4 grader men jag brukar i vanliga fall inte ha mer än 36«. Det väcker frågan om det faktiskt är som patienten säger eller om det är patientens termometer som visar fel. Tyvärr får man i boken inte fullgott svar på den frågan, vilket inte beror på att det är något författarna missat, utan för att det de facto inte finns något tillförlitligt svar, åtminstone inte i nuläget. Författarna förklarar i stället att det som faktiskt mäts i fråga om kroppstemperatur i hög grad beror på var i kroppen det mäts, hos vem det mäts, med vilken metod det mäts och vilka omgivande faktorer som kan tänkas påverka utfallet.

Bokens budskap är väl grundat på referenser från såväl medicinska läroböcker och uppslagsverk som vetenskapliga studier och artiklar. De områden som upplevs mest relevanta och informativa är förutom den historiska tillbakablicken de kapitel som handlar om mätproceduren, om kroppens termoreglering, om orsaker till och klassifikationer av feber samt om faktorer som påverkar mätresultatet. Ett par kapitel handlar om immunologi och om inflammatoriska processer vid olika sjukdomstillstånd. Dessa kapitel känns en aning svårfångade och knyter inte tydligt an till just feber. De är snarare av allmän karaktär och tillför inte så mycket till bokens övriga delar.

Sammantaget ger dock boken en så begriplig bild av begreppet feber som det på basis av befintlig evidens sannolikt går att få. Den bör kunna ha en plats som referenslitteratur på platser och enheter där mätning av kroppstemperaturen praktiseras i daglig rutin.