Bred täckning om mat och hälsa.
Att leva väl och må bra förutsätter ett gott självomhändertagande. Centralt i vår omsorg om oss själva är att fem-sex gånger om dagen se till att vi får mat i oss. I vårt samhälle är de flesta förskonade från att behöva hålla tillgodo med den mat man för tillfället fått tag på – vi kan välja i välsorterade mataffärer och äta vad vi vill och hur mycket av det som vi vill.
I denna vällevnad och valfrihet frodas många föreställningar om matens farlighet, och vi är alla drabbade av den. Vi som arbetar inom vården förväntas att kunna ge goda råd i floran av alla varianter på olika dieter som förespråkas.
En bok om mat och hälsa har därmed ett stort och viktigt uppdrag, och det är Sveriges främsta forskare i ämnet som har gett sig i kast med det. På ett lättläst och överskådligt sätt att redogör de för vad vi egentligen vet, vad vi har för vetenskapligt stöd och hur vi skall använda denna kunskap i arbetet med våra patienter.
Resultatet är en välmatad bok, som ger en god överblick, både över nutritionens betydelse vid olika sjukdomstillstånd, men också vad olika dieter har för betydelse för vår hälsa. Det är en bok som är användbar inom hela sjukvården – även psykiatrin. I boken finns faktamässigt underlag för att kunna möta patienters oro kring mat, som vid psykiatriska tillstånd kan ta orimliga proportioner. Rädsla för mat kan medföra att man äter sämre vilket ofta försämrar den psykiatriska grundsjukdomen. Men det finns psykiska störningar där rädslan för mat är det primära, ätstörningar. Störningar som inte är ovanliga bland dem som söker på vårdcentral för olika somatiska problem.
En brist i boken är att ätstörningar överhuvudtaget inte nämns. I avsnittet om utredning av undervikt nämns depression som möjlig psykiatrisk orsak, men inte ätstörning. Patienter med anorexia nervosa kan ofta genomgå stora undersökningar för oförklarlig viktnedgång, innan rätt diagnos ställs.
Det finns i boken bra genomgångar om hur man kan prata om mat med sin patient. Men det finns patienter som har svårt att ta till sig råden pga en ätstörning. Det är oftast patienter som inte initialt berättar om sina problem med maten, utan vården måste vara uppmärksam på när det kan förekomma, och veta när vanlig rådgivning inte är tillräcklig – utan psykologisk behandling behövs för att patienten ska kunna äta bättre. Speciellt påtaglig är bristen i avsnittet om graviditet och amning, då vi vet att förekomsten av ätstörning bland gravida är 7,5 procent.
Detta är dock en mindre anmärkning, för en bok som har en så här bred täckning över temat mat och hälsa är något vi saknat och den kan varmt rekommenderas. Det är en bok som bör finnas på varje vårdcentral.
