Eftertänksam läsning om det goda patientsamtalet rekommenderas.
Jan-Helge Larsen är välkänd bland svenska allmänläkare. Under 40 år har han genom egen allmänläkarpraktik, forskning och undervisning utvecklat en samtalsmetod och praktiska verktyg för att underlätta och förbättra patientsamtalet i vardagens konsultationer för den ständigt tidspressade läkaren. I »konsultationslaboratoriet« på den grekiska ön Kalymnos har metoden prövats och utvecklats i samverkan med de 3 000 danska och svenska läkare som deltagit sedan 1992. De flesta (?) konsultationskurser i Sverige i dag bygger på detta koncept. Denna i verklig mening patientcentrerade konsultationsmodell har som grund arbeten av föregångare såsom Balint, Byrne och Long, Pendleton och Neighbour.
Den mest kännetecknande idén för denna samtalsmetod är att i konsultationens början reservera utrymme och ge stimulans till patienten själv att med egna ord förklara vad besöket gäller, ostörd av läkarens associationer och frågor. Det gäller alltså att vara nyfiket tyst och att försöka hejda »den biomedicinska reflexen«, som Carl Edvard Rudebeck så träffande beskrivit ett vanligt handlingsmönster hos många läkare.
Larsen illustrerar sin metod med citat från olika patientsamtal. Han ger också praktiska anvisningar till lärmetoden som bygger på videoinspelade konsultationer i mindre grupper där deltagarna i rollspel framträder som sina egna patienter. Dessutom tecknar han en teoretisk bakgrund till konsultationsprocessen och en stor vikt läggs på vilken betydelse patientens och inte minst läkarens egna känslor har för konsultationen. En utveckling av denna del kunde vara att väva in tankar om hur patientens och läkarens egna värderingar påverkar utfallet av konsultationen.
Boken har innehållsrika referenslistor i varje kapitel med hänvisningar infogade i texten. En mängd tänkvärda citat finns insprängda i det skrivna och i marginalen på sidorna. Förutom rutor med patientfall finns anhalter med tips och uppmaning till reflexion över specifika frågor. Det här gör boken till en rik inspirationskälla att ösa klokskap och kunskap ur. Det fordrar också att läsaren ger sig tid till eftertanke vilket gör att boken bör läsas långsamt.
Däremot kan det vara mer tveksamt hur väl boken fungerar som handbok för den som inte tidigare är bekant med konceptet. De akronymer och metaforer som fungerar så väl i praktisk konsultationsträning kanske inte passar lika bra i skriftlig form? Det är kanske dags att lämna de tre F:n (förställningar, förväntningar och farhågor) och låta uttrycken tanke, oro och önskan ta över helt. För den oinvigde läsaren kan nog de nio F, som författaren bygger ett tankemönster på, vara mer förvirrande än klargörande. Tanken bakom att likna konsultationen vid kortspel bär enkelhetens genialitet, men fungerar det pedagogiskt? Det blir lite konstigt med att patienten har tre kort (tanke, oro, önskan) och läkaren två kort (kvitto och sammanfattning).
En eftertänksam läsning av Jan-Helge Larsens bok skulle ge varje läkare och i synnerhet allmänläkaren både inspiration och ny kunskap till det goda patientsamtalet. Boken passar utmärkt som fördjupningslitteratur till de obligatoriska ST-kurserna i allmänmedicin och som ett bra stöd till handledare.
