Obekväm text om läkemedelsindustrins metoder

Bokens titel antyder att läkemedelsbolag förgiftar människor och att deras verksamhet är jämförbar med organiserad kriminalitet. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående. För om det är på det sättet, måste ju någonting vara fel. Så den första tanken som infinner sig är att det troligtvis är en tröttsam monoman kverulant som är i farten. Den andra tanken, att om det inte är så enkelt, så är det bäst att läsa boken.

Det finns ingen läkare som inte använder mediciner som en del av verksamheten, och det finns ingen av oss som inte har blivit utsatt för påverkan från läkemedelsindustrin. Så det finns anledning att läsa denna text för att själv ta ställning till det till synes horribla påståendet.

Så vad finner man? Dels ett förord av mycket tunga namn som har redigerat framstående vetenskapliga tidsskrifter. Dels att författaren punkt för punkt dokumenterar sina påståenden. Han är ursprungligen biolog, med ett antal år i läkemedelsindustrin, vidareutbildade sig till läkare och är numera professor i invärtesmedicin och medgrundare till Cochraneorganisationen.

Kapitel för kapitel visar han på faktorer som alstrar missförhållanden mellan läkemedelsföretagen, läkarna och samhället.

Efter ett inledande kapitel där han beskriver sin egen bakgrund följer kapitel där han förklarar vad han menar med organiserad kriminalitet som affärsmodell.

Så följer kapitel som visat hur läkemedelsföretagen har valt att fokusera på läkemedel som ska ges till många individer under lång tid för att enstaka individer ska tillgodogöra sig effekten.

Så kallade kliniska studier är ofta »seeding trials«, dvs studier som granskas av etisk kommitté och där deltagarna – patienter och läkare – tror att de bidrar till en behjärtansvärd studie i syfte att hjälpa andra. Syftet är dock oftast att introducera »off label«-användning av registrerade läkemedel och att muta läkarna så att de förskriver preparaten. Resultaten publiceras om de gynnar företaget och grävs ned i arkiv om de inte gör det, spökskrivare skriver rapporterna, och naiva eller korrupta figurer står som författare.

I nästa steg dokumenteras hur läkemedelsföretagen erbjuder att beställa enorma upplagor av särtryck från tidskrifter som publicerar dessa artiklar som inte tål en närmare statistisk granskning, eller infiltrerar myndigheter med uppdrag att granska, genom hot, stämningar etc. 

Lättförtjänta pengar eller att ställa sig till förfogande för industrin genom att presentera färdiga power point-presentationer för höga arvoden, det är bara några sätt som läkare kan korrumperas på.

Ett annat sätt att befrämja kommersen är att grunda och finansiera patientföreningar, som aningslösa luras att lobba för industrins intressen.

Författaren presenterar ett antal fall som tydligt illustrerar hans påståenden. Knappast något läkemedelsföretag går fritt, och de resonemang som författaren presenterar gör det troligt att hans påståenden om ofattbara siffror på dödsfall orsakade av läkemedelsbiverkningar är korrekta.

Det är en mycket läsvärd bok. Den är spännande och rolig att läsa pga den stringens som, trots alla påståenden, präglar hans redovisning av fakta, resonemang och slutledningar. En fantastisk snabbkurs i varför statistik och vetenskapsteori är viktig.

Det är på samma gång en djupt oroande text, eftersom den på ett övertygande sätt dokumenterar att grundvalen för medicinskt beslutsfattande vacklar på grund av graden av korruption inom läkarkåren, läkemedelsbranschen, myndigheter och politiska organisationer.

Utan att för ett ögonblick överge sitt sakliga huvudspår lättar Gøtzsche upp sin text med dråpliga anekdoter, och avslutar sin viktiga bok med ett antal konstruktiva förslag till sanering av det medicinsk-industriella komplexet.