Lättläst om smärtans komplexa problematik.
Det smärtmedicinska fältet kan grovt indelas i tre delvis överlappande områden: akut, långvarig (kronisk) och cancer-relaterad smärta. Boken »Långvarig smärta – behandling och rehabilitering« handlar således om det ena av dessa tre områden. Anslaget är populärvetenskapligt med ett förhållandevis enkelt språk utan referenser. Boken vänder sig enligt baksidestexten till personer som själva drabbats av långvarig smärta, deras närstående (inklusive arbetsgivare) och till personer som i sin yrkesutövning möter smärtpatienter – till exempel handläggare på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Redaktörer är dels professor Clas Mannheimer, ett välkänt namn inom svensk smärtsjukvård, dels Stefan Magnusson som är läkare, medicinsk skribent, diakon och film- och TV-producent.
Boken består av två delar. Av den första delens 13 kapitel på sammanlagt knappt hundra sidor, är nio kapitel skrivna av redaktörsduon. Den enda kapitelrubriken som förvånar är den om »Kvarstående hjärnpåverkan och smärta efter skalltrauma«. Det är också det enda kapitlet där aktuella forskningsrön står i centrum. I övrigt avhandlas välkända kroniska smärttillstånd som exempelvis nack- och ryggsmärtor, neuropatisk smärta, fibromyalgi och spänningshuvudvärk. Även om boken inte marknadsförs mot den medicinska professionen, är den ändå läsvärd för läkare, sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal. Var femte svensk lider av långvarig smärta, och det finns ett stort behov av att öka förståelsen för och kunskaperna om långvariga smärttillstånd, inte minst eftersom klinisk smärtmedicin inte ingår i läkarprogrammet i någon nämnvärd utsträckning. Boken kan alltså fungera som en lättläst och översiktlig introduktion för sjukvårdspersonal.
Andra halvan av boken utgörs av tio autentiska och utförliga fallbeskrivningar där patienter själva får komma till tals och beskriva sin situation »inifrån«. Dessa intervjuer förstärker känslan av att man varken läser en regelrätt lärobok eller en praktisk handbok i smärtmedicin. Upplägget är alltså ovanligt, men fungerar. Man kanske kan säga att boken, genom att kombinera ett populärvetenskapligt anslag med ett »förstapersonsperspektiv«, förmedlar en god känsla för den långvariga smärtans mångfacetterade problematik. En och annan läsare blir förhoppningsvis så intresserad att han eller hon väljer att fördjupa sina smärtmedicinska kunskaper genom att studera någon av de böcker som rekommenderas som fördjupningslitteratur.
I förordet konstaterar Clas Mannheimer att patienter med långvarig smärta ofta oreflekterat behandlas efter samma principer som gäller vid akut smärta. Att läsa denna bok kan måhända vara en antidot mot det, samt stimulera till vidare fortbildning inom området.
