Lindring för smärtpatienter – och deras läkare?

Ett helt läkarlivs visdomar och erfarenheter samlade mellan pärmar. Gunilla Brattberg, specialist i anestesiologi och smärtbehandling, docent i hälso- och sjukvårdsforskning och professor emerita i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH i Lund, har nästan hela sitt verksamma liv behandlat och rehabiliterat smärtpatienter men också vidgat sin verksamhet till att omfatta andra människor med stressrelaterad ohälsa. Människor som fått besked av sjukvården att de ska lära sig leva med sina besvär och att den inte kan erbjuda någon behandling längre. I den ideella verksamheten Värkstaden har Gunilla lett existentiella gruppsamtal för att hjälpa dessa människor leva med sina symtom.

Boken är mycket omfattande, ca 500 sidor och sammanfattar i stora delar författarens vetenskapliga arbeten och böcker på områdena smärtbehandling och rehabilitering av långtidssjukskrivna patienter. Vi får lära oss hur man bäst leder samtal, hur man lyssnar aktivt. Följande exempel på kapitel ger en god bild av innehållet: Att acceptera det oacceptabla, Att förlåta det oförlåtliga, Att hantera det ohanterbara, Att bli bedömd och missbedömd, Att återvinna människor. Boken förmedlar råd till läkare och patienter om ur man kan hjälpa människor som av olika anledningar, sjukdom, smärttillstånd, kroniska stressyndrom hamnat i en återvändsgränd och identifierar sig med symtom och sjukdom, »när hela livet värker«.

Boken har rikligt med vittnesutsagor från patienter som mått väl av att delta i Värkstaden. Kanske lite väl många men intressanta att ta del av eftersom de belyser hur patienter kunnat lämna ett sjukdomsbeteende och bygga en ny (friskare?) identitet. Några nyckelfraser är »Du är inte skyldig att bli frisk«, »Jag har lärt mig leva – inte bara överleva«. Flera av dessa patienter, tidigare handikappade av sjukdom, har efter att ha deltagit i Värkstadens gruppsamtal kunnat lämna patientrollen och i stället fungera som samtalsledare.

Jag har läst boken från pärm till pärm med stor behållning och lärt mig en hel del men den innehåller många upprepningar och fungerar därför bäst som en uppslagsbok att ta fram när man som läkare famlar efter råd i samtal med trasiga människor och känner att man saknar redskap och erfarenhet.

Vi får genom boken ta del av Gunilla Brattbergs omfattande och uppskattade livsgärning. Texten bottnar i Gunillas egen erfarenhet av sjukvården vilket gör den extra värdefull. Jag skulle önska att unga läkare tog sig tid och diskuterade enstaka kapitel i grupp. Alla kommer att möta s k besvärliga patienter under sin karriär. Dessa förtjänar god vård och största respekt. Med denna bok får man redskapen.