Uttömmande om anamnes och status

Trots att jag regelbundet undervisar yngre kollegor och läkarstudenter i undersökningsteknik i allmänhet och bukstatus i synnerhet, har »På klinik. Handbok för blivande läkare« påmint mig om att jag är långt ifrån fullärd ens inom mitt eget välfokuserade område. Och vad ingår i ett, exempelvis, fullständigt neurologstatus, kära kirurgkollegor? Tänkte väl det.

Det går inte annat än att beundra Martin Salö, barnkirurg, som tagit sig an herkulesarbetet att skriva boken som han själv saknade som läkarstudent och underläkare. Boken han har skrivit ger en grundlig introduktion till såväl patientsamtalet som till undersökningsmetodik, men även till närliggande ämnen såsom medicinsk etik, procedurer, avdelningsrond, intyg och journalskrivande, med mera.

Inom anamnestagning och status är boken mycket uttömmande. Övriga ämnen avhandlas med varierande omfattning och djup. Vissa delar är mycket basala, exempelvis kapitlet om journalföring, medan kliniskt beslutsfattande behandlas mer noggrant än jag stött på någon annanstans, och då är jag ändå väldigt intresserad av området. Som komplement till ovan nämnda ämnen hade till exempel tolkning av vetenskapliga studier legat nära till hands, eller sjukvårdens styrning och ersättningssystem, men någonstans måste förstås en gräns dras.

Faktarutorna och fallbeskrivningarna är utmärkta, och de senare hade gärna fått vara ännu fler. Några av kapitlen avslutas med sammanfattningar som däremot tycks något överflödiga i en kondenserad bok som denna. Om tanken är att boken ska användas i undervisning skulle de kunna ersättas med till exempel punkter som diskussionsunderlag.

I slutet av boken ges förslag till vidare läsning för fördjupning i olika ämnen, men en regelrätt referenslista saknas. Enligt förordet är boken faktagranskad, men vän av ordning och vetenskap frågar sig – av vem? Är de olika kapitlen granskade av experter, eller baseras allt innehåll på muntligt överförd information, eller litteratur, och i så fall vilken? Inför nästa upplaga skulle jag rekommendera författaren att skriva ut vem som stått för varje kapitels faktagranskning och kanske även överväga att komplettera några av kapitlen med formella referenser.

Bokens styrka; dess omfattning, är även dess svaghet. I och med att den inte inskränks till anamnes och status blir dess omfång sådant att den omöjligen ryms i fickan, och kan således inte bäras med på kliniska placeringar.

Boken är lättläst och avslöjar ett stort pedagogiskt intresse hos författaren. Den fyller ett tomrum i den medicinska litteraturen och täcker mycket väl det som läkarstudenter, underläkare och AT-läkare behöver tillägna sig. Som redan nämnts tror jag dock att den även kan komma till stor nytta för både ST-läkare och specialister, i synnerhet de som är aktiva i undervisning och inte har alla statusfynd och kliniska tester färskt i minnet.