Personligt om sjukvårdens förändringar

Jag mötte nyligen en kollega på Seniora läkares höstmöte i Örebro. Det hade gått mer än 30 år sedan vi sågs sist. Det var Torkel Åberg som berättade att han skrivit en bok om sina erfarenheter av sjukvårdens förändringar.

Boken startar med tiden som läkarstudent och den första tjänstgöringen. Möjligheten att vikariera var då stor. Man kunde omedelbart få träning och erfarenhet av läkaryrket. Jourerna utfördes av ett fåtal läkare med jour var tredje dag. Helgjour omfattade ibland fredagkväll till måndagmorgon. Tröttheten efter jourpassen var monumental.

Författaren kom tidigt in i thoraxkirurgin, både klinik och forskning. Många pionjärer inom thoraxkirurgin beskrivs och inte minst deras viktiga bidrag till specialitetens utveckling men också att vägen dit kantades av bakslag.

Beskrivningen av tjänstgöringen i USA visar att läkare borde ges möjlighet att skaffa erfarenhet från andra länder. Sommarstängning av thoraxkliniken i Uppsala användes bl.a. till att vara provinsialläkare i Sala. Arbetsbelastningen var hög och hembesök var vanliga.

Författaren fick personlig erfarenhet av sjukvården genom en operation av en cysta i pekfingret. Det gav honom erfarenhet av smärtlindring vilket han omsatte i sin egen verksamhet.

Hans avhandling handlade om effekter av hjärtoperationer på hjärnans funktioner. Den väckte uppmärksamhet inte minst internationellt. Hjärnskadorna minskade succesivt med mer skonsamma hjärtlungmaskiner.

Intresset för hälsoekonomi ledde till en mängd vetenskapliga artiklar. De bedömdes inte alltid positivt när han sökte högre chefstjänster. Kranskärlskirurgin fick stort genomslag från början av 80-talet och författaren deltog i flera utredningar kring kranskärlkirurgins utveckling. Man insåg att flera kliniker behövdes, i Örebro, Linköping och Umeå.

Författaren startade med stor entusiasm thoraxkliniken i Umeå där hans administrativa och tekniska kunnande fick fullt utspel. Tanken att skapa ett hjärtcentrum kunde sjösättas med kardiologi, thoraxkirurgi, thoraxanestesi, thoraxradiologi och klinisk fysiologi, en organisationsform som har fått allmän tillämpning på universitetssjukhusen.

Sjukvårdens kompetensutveckling är beroende av strukturerad fortbildning. Torkel Åberg var djupt engagerad i både den svenska och senare den europeiska thoraxkirurgiska föreningen för att driva dessa och andra kvalitetsfrågor med imponerande resultat, framför allt på den Europeiska nivån.

Boken är välstrukturerad och lättläst. Återkommande information avseende de historiska tidsperioderna är av stort värde.

Författaren har lyckats förmedla en läkares allmänna erfarenhet inom en specialitet som haft en oerhörd snabb och dynamisk utveckling. Den är läsvärd för läkare och sjuksköterskor men även för sjukvårdens tjänstemän och politiker. Författaren ger handfasta råd om fortbildning, stärkt kvalitetssäkring, nationellt journalsystem, högre kommunal ersättning för klinikfärdiga patienter och generella reformer för att hålla sjuksköterskor kvar i sjukvården. Frågor som i allra högsta grad är aktuella för läkarkåren idag. Personligen känner jag mig privilegierad att få recensera då jag lärde känna författaren under hans Uppsalatid. Upplevde honom då som oerhört dynamisk och framåt vilket han även når upp till i denna bok. Författaren borde även i framtiden användas som mentor inom sjukvården.