Räven (Ludvig Fahlstedt) raskar över scenen. Foto: Markus Gårder

Samma dag som vi hörde i nyheterna att förundersökningen mot Paolo Macchiarini lagts ner satt vi bänkade på Östgötateatern i Linköping för att se pjäsen »Stark som en räv«, som inleds suggestivt med att just en räv smyger in på scenen. Ylva Lööf som är skådespelare, dramatiker och tidigare föreläsare vid Karolinska institutet, har skrivit denna komedi på temat forskningsskandalen vid Karolinska institutet, i pjäsen nödtorftigt kamouflerat till Kungliga medicinska institutet.

Var står då komiken att finna i denna sorgliga och plågsamma historia? Pjäsen skrevs till största del redan 2009 och tar sitt avstamp i de lagändringar som drevs igenom av dåvarande högskoleministern Lars Leijonborg och som gav ledningen för våra universitet och högskolor omfattande befogenheter vid tjänstetillsättningar. Samtidigt skulle nya, fräscha forskningsmedel locka fram både spetsforskare och Nobelpris till svensk forskning, var tanken. Denna utveckling, som Ylva Lööf varnade för redan 2008 i två uppmärksammade debattartiklar, bäddade för den senare rekryteringen och finansieringen av Paolo Macchiarini.

I centrum för pjäsens handling står den energiske rektorn för Kungliga medicinska institutet, Peter Wedell, som spelas mästerligt av Per-Johan Persson, och ett avslöjande reportage om honom själv och institutet i lördagens morgontidning. En brokig skara släktingar driver egna agendor kring honom, medan han själv skickligt duckar för journalisters frågor och intrigerar med sin styrelse. Åsa Arhammar, som spelar rektorns svärmor, vevar träffsäkra lakoniskt sarkastiska rallarsvingar med tajmning och glimten i ögat. En roligt skriven roll, som både kräver och får sin komedienne.

Stina von Sydow spelar rektorshustru och lyser med solitt karaktärskådespel i en roll med den något otacksamma uppgiften att leverera sanningar om makt och korruption. Hon får vädra sin oro över makens och världens sviktande moral, bitvis i ensamma monologer, som ibland gränsar till det övertydliga. Den njursjuke svågern Fredrik, spelad av Jesper Barkselius, vill gärna ha en ny, frisk njure och hoppas på både sin systers välvilja och genetiska överensstämmelse. På scenen figurerar även den polska städerskan, spelad av Karin Oscarsson, med ess i rockärmen och så småningom även rektorshustruns ungdomskärlek gestaltad av Ludvig Fahlstedt, och som i pjäsen har tjänst som jurist på högskoleverket.

Stark som en räv på Östgötateatern är välskriven, välspelad och lockar till många hjärtliga skratt varvat med allvar, såsom all god komedi. Här finns en stor igenkänningsfaktor och pjäsen ger även utrymme för reflektion runt maktbegär och risken med en trivialisering av viktiga akademiska normer. Stark som en räv stämmer till nyttig eftertanke och kan varmt rekommenderas – se den gärna!