Diagnos – kod för läkare och hopp för oförstådda

Vad gör läkare när Anna, 52, kommer och säger att hon har fibromyalgi? Jörgen Malmquist belyser temat diagnostik i sin nya bok »Diagnoser som diskuteras. Uppmärksammade medicinska kontroverser«. Hans verk med talande rubrik är på 470 sidor.

Tidigare, i bokform, i Nationalencyklopedin och i Läkartidningen har Malmquist länge granskat och debatterat hur medicinska tillstånd kan benämnas. En diagnos bör om möjligt objektivt ange en sjukdoms art. Området diagnostik kräver den grundliga belysning som författaren presenterar.

Malmquists kompetens att reda ut relevant meningsinnehåll visas också av att han 2009 tilldelades Bengt I. Lindskogs nordiska pris för sitt arbete med att förnya och precisera medicinska termer och begrepp. De tillstånd som kan få både patienter och vårdpersonal att känna sig obekväma tecknas redan på bokens omslagssida: elöverkänslighet, smärta av okänd orsak, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom med flera.

Boken vänder sig till studerande, sjukvårdsutbildade och andra intresserade. Ett sådant upplägg kan göra att vissa textstycken upplevs självklara och överflödiga. Läsare utan biomedicinsk utbildning kan kanske se vetenskapliga partier alltför djupa. Författaren är erfaren skribent. Resonemangen uttrycks tydligt, är pedagogiskt väl upplagda med rikliga referenser som belyser bokens tema och ökar dess läsvärde. Vissa behandlade tillstånd är välkända, ofta diskuterade, medicinskt svårtolkade och i varierande utsträckning föremål för vetenskapliga kontroverser. Både studenter, specialister och människor i allmänhet kan finna underlag i boken för diskussion.

Analyserande överblick över diskuterat problemområde har inte tidigare funnits i Sverige. Boken kan tillfredsställa mångas anspråk på fördjupad kunskap. I synnerhet politiker och administrativt verksamma inom hälso- och sjukvården, de som ivrar för att utmönstra all icke-evidensbaserad primärvård bör läsa »Diagnoser som diskuteras« extra noggrant.

De tre första kapitlen handlar om kunskap och olika föreställningar om sjukdom, symtom, diagnostiskt tänkande och sjukdomsorsaker. Exempel på intressanta teman: betydelsen av diagnostiska fynd, spridning av sjukdom och föreställningar om sjukdomar genom social smitta och vikten av ett biopsykosocialt synsätt i vården.

Det breda begreppet överkänslighet blir belyst, och därefter följer beskrivningar och diskussioner om elöverkänslighet och sjuka hus-syndrom. Smärta får ett helt kapitel där bland annat tas upp varför diagnosbegreppet fibromyalgi är värt att diskutera. Tillstånd efter s.k. whiplash (pisksnärt) behandlas intresseväckande. Här kan man iaktta en social trend – just den här formen av långvarig smärta (med arbetsoförmåga) verkar vara i avtagande. How come?

Kroniskt trötthetssyndrom (KTS) är inte oväntat ett av kapitlens huvudpunkter. Boken beskriver begreppets fängslande historia med många lokala små epidemier (utbrott) som självklart gett upphov till föreställningen att KTS orsakas av en smittsam, troligen viral infektion. Sedan åtskilliga år rapporteras inte längre några utbrott.

Boken som helhet väcker många väsentliga frågor om skapade diagnosers faktaunderlag. Tanken går till en känd presidents förvirring: »Alternativa fakta«.