Rapport från de första 350 åren.

Det är en intressant bok som Wistrand, Hansson och Nilsson står bakom: »Medicinska fakulteten – några historiska nedslag«.

Boken kom ut med anledning av Lunds universitets 350-årsjubileum, och även om det när denna recension skrivs gått snart 352 år sedan änkedrottning Hedvig Eleonora undertecknade dekretet om universitetets grundande finns det fortfarande skäl att ge sig i kast med boken.

Lunds universitet grundades för att den svenska staten behövde ett akademiskt centrum i de nyerövrade södra delarna av landet. Man behövde präster och läkare som talade svenska och som kunde bidra till att knyta Skåne till övriga Sverige. Samtidigt går det inte att bortse från att Lunds närhet till Danmark och Tyskland kom att ge universitetet en särprägel.

Kontinenten låg på andra sidan Öresund och skandinavismen var stark. Det ledde till ett engagemang för Danmark i kriget med Preussen på 1800-talet men också till att Lund blev en hemvist för ideologiskt »bruna strömningar« under början av 1900-talet (något som boken inte skyler över), när man mätte skallar och propagerade för det tyska. Men som på så många andra håll är bilden komplex, och vid Lunds universitet fanns också flera starka nazist-motståndare.

Närheten till Tyskland gör att en av författarna, David Dunér, i sitt kapitel om internationella kontakter retoriskt frågar om Lunds universitet under en period höll på att utvecklas till ett tyskt provinsuniversitet.

Större delen av boken handlar dock inte om ideologi utan är en förtjänstfull överblick av Lunds bidrag till medicinen i Sverige och i världen. Det stora intresset för diabetes och insulin, upptäckten av antalet mänskliga kromosomer (n=46), kommersialiseringen av dialysapparater vid företaget Gambro samt utvecklandet av ultraljud (allra först använt för att upptäcka sprickbildning i fartygsskrov vid Kockums varv!) är exempel på landvinningar härifrån. Miljoner människor har dragit nytta av utvecklingen av Bricanyl, men även av vidareutvecklingen av respiratorn (SerroVentilation); bägge upptäckterna har skånska rötter.

Andra spännande delar i boken beskriver den lundensiska gynekologin, inte minst driven av professor Sune Genell som bidrog starkt till att delar av läkarutbildningen förlades till Malmö allmänna sjukhus. Boken beskriver också det kvinnliga inträdet i den akademiska medicinen med Dora Jacobsohn som Lunds universitets första kvinnliga professor. Mot bakgrund av S:t Lars mentalsjukhus utformades den så kallade Sjöbring-skalan (kapacitet, validitet, stabilitet, soliditet), och Lund låg i framkant vad gäller psykiatrisk forskning.

Jag blir imponerad av den bredd och spets som Sveriges sydligaste universitet uppvisar. Det är med optimism jag ser fram emot vad Lunds medicinska fakultet kommer att bidra med under de kommande 350 åren!