En myndighet med många järn i elden.

Med anledning av 50-årsjubileet av Socialstyrelsens tillkomst genom sammanslagningen av Kungliga Medicinalstyrelsen och Kungliga Socialstyrelsen 1968 har läkaren Olof Edhag och journalisten Birgitta Eriksson skrivit en historik över myndighetens första halvsekel. Som bekant ansvarar Socialstyrelsen för såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten – ett ansvarsområde som minst sagt är omfattande och vittförgrenat. Att ge sig i kast med att i en bok sammanfatta historien om en myndighet med ett så stort verksamhetsområde kräver en del mod, inte minst som författarna har anlagt ett mycket brett perspektiv på sitt studieobjekt. De hade onekligen gjort uppgiften lättare för sig själva om de valt ett snävare fokus än att försöka täcka in allt som har med myndigheten och dess verksamhet att göra, inklusive olika tidigare anställdas personliga minnesbilder.

Det breda upplägget utgör på samma gång bokens styrka och svaghet; styrka eftersom läsaren verkligen får en helhetsbild av Socialstyrelsens historia, svaghet eftersom alla olika frågor som avhandlas i korta avsnitt gör att framställningen blir svår att följa. Även om boken inte är läsarvänlig måste det dock sägas att författarna utfört ett arbete förtjänt av all respekt. Att de behärskar ämnet råder det inte någon som helst tvekan om. De har båda arbetat på Socialstyrelsen under långa perioder, Edhag som överdirektör under åtta år och Eriksson som chef för kommunikationsavdelningen under 30 år, för att bara nämna två av deras olika befattningar vid myndigheten. Deras egna erfarenheter från Socialstyrelsen måste ha underlättat arbetet med boken, och det ska påpekas att de inte fallit i fällan att författa en okritisk hyllning till sin tidigare arbetsplats. Att det med jämna mellanrum uppstått kontroverser kring myndigheten är närmast oundvikligt med tanke på arten av dess verksamhetsområde, och författarna redovisar noggrant kritik den blivit utsatt för.

Författarna har valt att inkludera ett frågetecken i bokens titel. Vilket är då intrycket som ges vid läsningen? Har Socialstyrelsen varit i takt med tiden? Givetvis är Socialstyrelsen inte den enda myndighet som varit tvungen att förhålla sig till förändringar i det omgivande samhället – förändringar som man gjort sitt bästa för att styra i en önskvärd riktning. Nya tider erbjuder nya utmaningar för alla, men frågan är om det finns någon annan myndighet vars göranden och låtande på ett så direkt sätt ingriper i så många människors liv. Att följa Socialstyrelsens historia blir därför samtidigt att följa viktiga delar av den moderna svenska historien. Detta är också vad som gör boken väl värd att läsa även för den som inte har ett särskilt intresse för Socialstyrelsen.