Känt fenomen – med mycket att tillägga.

I det elfte och sista kapitlet av den nyutkomna »Somatisk sjukdom – ett biopsykosocialt perspektiv« skriver redaktörerna Ali Sarkohi och Gerhard Andersson följande:

»Några läsare kan efter att ha läst boken undra om vi inte redan visste allt det som tas upp och att ett biopsykosocialt perspektiv sedan länge är på plats för de flesta problemområden vi täckte i boken. Delvis stämmer detta men vi vill ändå lägga till att det inte bara rör sig om att erkänna att det finns andra synsätt utan att det faktiskt går ut på att sätta sig in i andra perspektiv, respektera och samarbeta med de som har kunskaper på en annan nivå än en själv och att ständigt vara beredd att ändra uppfattning på basis av forskning och kliniska erfarenheter. Detta tror vi är på gång just nu inom vården då exempelvis psykologins roll inom sjukvården inte endast är en fråga om att det finns personer med sjukdomar som cancer som dessutom lider av psykiska problem. Det är möjligen svårare att beakta och inkorporera det samhälleliga perspektivet som inte sällan ligger bortom vår omedelbara kontroll.« 

Mycket bättre kan det nog inte sägas. I någon mening slår boken onekligen in öppna dörrar. Det torde för merparten av läkarkåren vara självklart att det finns psykologiska och sociala faktorer av betydelse för snart sagt alla sjukdomstillstånd. Ibland handlar det om patogenes, ibland om terapi och prevention, ofta om samtliga dessa aspekter.

Därmed inte sagt att denna bok är överflödig, tvärtom. Den ger läsaren en utmärkt inledande historisk presentation av begreppen hälsa och ohälsa för att sedan diskutera framväxten av ett bredare biopsykosocialt perspektiv. Därvid knyter boken an till senare års diskussion om livskvalitet, snarare än mortalitet eller olika biomedicinska mätetal, som hälso- och sjukvårdens centrala utfallsmått. 

Ett flertal tillstånd redovisas i separata kapitel; stress, hjärtinfarkt, fetma, diabetes, cancer, smärta, irritable bowel syndrome, tinnitus samt yrsel. Några kapitel, till exempel fetma och tinnitus, är mer teoretiskt orienterade, medan några andra avsnitt (IBS) väl kan tjäna som guide till klinisk handläggning i vardagen. Boken är dock totalt sett mer att betrakta som en nyttig och angelägen påminnelse om ett brett perspektiv på hälsa och sjukdom än en klinisk handledning. 

Detta beror nog delvis på att flera psykosociala faktorer inte är lika enkla att påverka som de klassiska biologiska aspekterna och att de undandrar sig receptblockets ibland förledande, men ofta effektiva, enkelhet. I kapitlet om hjärtinfarkt redovisas de sex viktigaste riskfaktorerna för infarkt som de identifierades i INTERHEART-studien. I fallande ordning; höga blodfetter, rökning, psykosocial stress, diabetes, högt blodtryck och bukfetma. Att stress är viktigt att hantera det vet vi, men det ter sig så mycket enklare att sänka kolesterolet. Dessutom ryms inte de praktiska aspekterna av olika psykologiska tekniker inom bokens format. Förhoppningsvis väcks dock läsarnas intresse så att fler tillägnar sig relevanta praktiska färdigheter, till exempel motiverande samtal (MI). 

»Somatisk sjukdom – ett biopsykosocialt perspektiv« är en angelägen och läsvärd bok utan att för den skull vara kliniskt praktiskt orienterad. Vill man vara lite grinig så kan man önska att redaktörer och/eller enskilda skribenter hade lagt lite mer tid på korrekturläsning. Djävulen syns ju som bekant skarpast i detaljerna.