Sverige är ett litet land med ett språk som inte många talar och med en sammanlagd befolkning som inte är större än Paris. Vi är vana att söka kunskap utanför landets gränser, vi är vana att läsa och skriva på engelska för att tillgodogöra oss kunskap. Vi är snabba att anpassa oss till ny teknik, och i dag finns det ytterst få hushåll som inte uppkopplade mot världen utanför. Man kan då fråga sig om det finns någon anledning att lägga ner tid och pengar på svensk litteratur inom medicin, ett område där så mycket sker och där de flesta böcker snabbt blir föråldrade. Jag liksom många av mina kollegor vänder oss i dag framför allt till nätet när vi behöver svar på våra frågor eller när vi vill veta vad andra försökt. Vad är evidensen? Finns det några fall? Hur många översiktsstudier? Allt finns där. Lättillgängligt och lättförståeligt, eller?
När jag slår upp första sidan i »Akut och cancerrelaterad smärta« förstår jag hur länge sedan det var som jag fördjupade mig i eller tog mig tid att läsa om det vi vet och inte bara om det vi hoppas kunna lösa. Grunden för smärtfysiologi, grunden inom farmakologin och smärtans funktion för oss som biologiska varelser. Att all denna kunskap finns samlad i en och samma bok och på ett språk som är mitt gör upplevelsen än mer fantastisk.
Det finns något med smärta och smärtbehandling som gör att de flesta tycker att det är svårt och komplicerat. Något som gör att man i stället för att diagnostisera och behandla går efter lathundar skrivna på 70-talet och hoppas att det snart ska gå över eller att någon annan kan ta vid. Smärta liksom infektion är något som nästan alla stöter på i någon form, oavsett specialitet, men trots detta så tar smärta och smärtbehandling nästan ingen plats alls i grundutbildningen. Så om det är någon specialitet som behöver en grundläggande bok på svenska så är det smärtan.
Med den nya utgåvan har boken också tagit sig in i det nya årtusendet, dels genom att vara uppdelad i två volymer, en för akut och cancerrelaterad smärta och en för långvarig smärta, dels genom att inte utnyttja dyra blad till alla referenser och källor. För det hänvisas man i stället till aktuella länkar via internet.
Boken är enligt mitt tycke så komplett den kan bli med bakgrund, terminologi, farmakologi, fallbeskrivningar och historia. I och med den nya uppdelningen har man även tagit hänsyn till skillnaderna mellan de professioner som oftast sysslar med smärta: den akuta, interventionella anestesin och intensivvården samt den mer långsiktiga, multimodala och multiprofessionella rehabiliteringsmedicinen.
Jag kan bara känna stor beundran och respekt för det gedigna arbete som de båda redaktörerna Mads Werner och Emmanuel Bäckryd lagt ner på denna tungviktare inom svensk medicinsk litteratur. Deras bok fick mig att sakna den del av smärtbehandlingen som jag lämnat bakom mig, operationsrummet med den sköra svårt sjuka patienten som inte bara ska sova gott utan också genom samarbete, erfarenheter och engagemang vakna välmående och smärtlindrad. För precis som författarna börjar sin bok, så är en god smärtlindring inte ett alternativ utan en mänsklig rättighet.