»Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna«, enligt FN:s dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon. Detta kan och måste vi göra – genom att tillämpa »hållbar utveckling«. Den brukar definieras som »en utveckling som tillfredsställer dagens behov – utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov«.

Frågan om vad som faktiskt utgör en hållbar utveckling är en ingång till fattigdomsbekämpning genom ekonomisk utveckling – och värnande om miljön. I frågan om metodval går dock meningarna starkt isär. Somliga menar att det kräver återgång till ett enklare liv, där människorna närmar sig naturen, lever självförsörjande och lokalt, och där tillväxten avstannar. Andra hävdar att hållbar utveckling kräver en starkare ekonomisk tillväxt, där en explosion av tekniska innovationer löser såväl miljömässiga som ekonomiska och sociala problem.

De tre Chalmersdocenterna Fredrik Hedenus, Martin Persson och Frances Sprei har lyckats med konststycket att inte låsa sig i det ena eller andra försanthållandet. De har en lika sällsynt som beundransvärd förmåga att hålla flera – även motstridiga – tankar i huvudet samtidigt. Resultatet är deras 140-sidiga lärobok »Hållbar utveckling – nyanser och tolkningar«. (Den finns även i en utmärkt engelsk upplaga.)

Enligt Högskolelagens 5:e paragraf ska »Högskolorna i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa«. Karolinska institutet tog ett viktigt steg i den riktningen genom att tillsammans med Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola och Kungl vetenskapsakademien arrangera en stor konferens om »Rethinking Higher Education Inspired by Sustainable Development Goals«.

De utmaningar mänskligheten och vår planet ställs inför är enorma, komplexa och interagerande. Världssamfundet verkar märkligt nog att ha förstått detta, och alla 193 medlemsstater har 2015 enats om en Agenda 2030 med 17 »Sustainable Development Goals« och 169 Targets. Och dokumentet betonar att dessa 17 hållbarhetsmål inte kan hanteras på sedvanligt sätt, med »ett helvete i taget«, utan att de hänger ihop och måste hanteras med beaktande av deras interaktion. Ska man vara lite petig (och det ska man vara), så har FN ändå lyckats glömma bort ett adertonde mål. Nämligen att hantera befolkningstillväxten.

Boken inleds med ett informativt miljöhistoriskt kapitel. Därefter följer författarnas omsorgsfulla analys av begreppet »hållbar utveckling« – dess ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner. De diskuterar vidare möjligheten att ersätta naturligt kapital med mänskligt skapat kapital och förklarar de två viktigaste principerna för samhällets beslutsfattande – försiktighetsprincipen och proaktivitetsprincipen. Efter en insiktsfull diskussion av de etiska perspektiven följer en problematisering av motsatsparen för lösningarna: antropocentrism – ekocentrism; hög och låg substituerbarhet; effektivitet – tillräcklighet; teknisk lösning – livsstilsförändring; individuella och politiska lösningar; reformism och radikalism.

Boken avslutas med kapitel om hållbarhetens praktik och olika yrkesgruppers professionella ansvar.

Varje kapitel utmynnar i instuderingsfrågor, diskussionsfrågor och lästips.

Boken är synnerligen läsvärd, viktig och tankeväckande. Den borde vara obligatorisk i all högre utbildning.