Ta fram spypåsen och smaka på ordet K-R-O-P-P-S-V-Ä-T-S-K-A, rekommenderar författaren Ulf Ellervik sina läsare. Visste du att blåvalar inte kan bli av med sitt öronvax? Således kan man – likt trädens årsringar som skapas under trädets tillväxt – se årsringar i blåvalarnas öronvax eftersom de äter olika mycket krill under olika årstider. Visste du att vi producerar en swimmingpool med spott under en livstid? Eller att krokodiltårssyndromet (Bogorads syndrom) är ett tillstånd när det rinner tårar när man äter för att autonoma nervfibrer kopplar till tårkörteln i stället för spottkörtlar? Det tar inte lång tid innan man förstår att detta kommer bli en bok man lätt glider igenom med uppmärksam blick (eller öra om man väljer författaruppläsning) samt återkommer till för att slå upp: »Hur var det nu med Skenes körtlar?«

Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och forskar om kolhydrater och cancer. Han skriver flyhänt och medryckande och är känd för sina populärvetenskapliga skrifter om människor som blir påverkade av kemi i olika sammanhang samt essän »Virus« (finns gratis på fritanke.se), sin medverkan i Fråga Lund och sitt sommarprogram 2012. »Äckligt« är hans senaste bok.

På strax under tvåhundra sidor lyckas Ellervik förtjänstfullt ledsaga oss igenom kroppens synliga sekret (som i motsats till exkret har en funktion) – sekret, som vi också blir varse är ett ålderdomligt ord för hemlig. I boken går han igenom nio kroppsvätskor/sekret (saliv, öronvax, talg, tårar, svett, snor och slem, bröstmjölk, slidsekret och sädesvätska). Varje kapitel inleds med ett citat från kemisten och naturforskaren Jacob Berzelius magnum opus »Lärbok i kemien, Sjette delen«, publicerad år 1830. Berzelius, som av vissa kallas »den svenska kemins fader« föddes 1779 i Östergötland, studerade medicin i Uppsala och blev 1821 sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien. Bland det mest intressanta i Ellerviks bok är de få tillbakablickar han gör till Berzelius och hans samtid. Man hade önskat att Berzelius hade fått en större plats, där hans liv och gärning inom naturvetenskapen kunde skildrats ur ett idéhistoriskt perspektiv.

Så varför är det intressant med dessa äckliga kroppsvätskor? Kanske för att det är så uppenbart naturligt, något som rör oss alla men ändå är så hemligt. Förklaringen till det, skriver Ellervik, är att när man fick allmän tillgång till tvål, i mitten på 1800-talet, tog renligheten överhanden och det allmänna äcklet kring kroppsvätskor infann sig med emfas.

Som Ellervik skriver är kroppsvätskor ett inte helt lätt område att studera, men han är transparent när kunskapen är knapp eller slutsatserna baseras på tankeväckande spekulationer. En reflexion som bör intressera både allmänheten och läkarkåren är de medicintekniska produkterna med iota-karragenans och trypsins icke påvisade effekt att minska risken för infektioner i halsen. Trots detta marknadsförs och säljs de duktigt för att göra just detta. En annan reflexion innefattar lukt, hur våra luktreceptorer reagerar på förändring och slutar registrera efter cirka 30 sekunder även om luktmolekylerna finns kvar i samma mängd.

Som läsare kan man dock ibland fundera över vilken målgrupp Ellervik hade för avsikt att skriva för. Det är en lättlyssnad/-läst prosa med många egna anekdoter och tankar blandade med vetenskaplig fördjupning inom detta allmängiltiga ämne. Titeln och formgivningen kan dock i värsta fall avskräcka av fel anledning. Detta är synd, då boken torde vara uppskattad av många. För vad är ”Äckligt” med kroppsvätskor? Det skulle vara mormors hosta då.