Det första som slår mig när jag börjar läsa Görans Hedins orienterande bok om specialiteten vårdhygien är hur tveeggad tajmningen är. Å ena sidan kommer den i en tid då intresset för vårdhygieniska frågor är lyft till den grad att de återkommande debatteras på våra rikstäckande morgontidningars debattsidor, och ligger därmed helt rätt i tiden. Å andra sidan känns det nästan kusligt avlägset att läsa texten om covid-19, som skrevs i februari 2020 då smittan fortfarande huvudsakligen var begränsad till Kina. Det mesta som skrivs under pågående pandemi blir som bekant snabbt daterat, så en uppdaterad utgåva kan nog väntas först när pandemidammet har lagt sig.

Författaren riktar sig till en bred publik av studerande på vårdutbildningar, beslutsfattare i sjukvården och patienter. Som professionellt aktiv inom vårdhygien kan man längta efter mer djup, men specialiteten är nog för liten för att det ska finnas en marknad för en sådan bok på svenska. Utifrån den breda målgrupp författaren och förlaget har valt är texternas omfattning omsorgsfullt avvägda och ger en god introduktion till det breda och tvärvetenskapliga ämne som vårdhygien utgör. Det ständigt närvarande patientperspektivet, med tips på hur man som patient kan bete sig för att bidra till förebyggande av vårdrelaterade infektioner hos sig själv och andra, känns både uppiggande och inkluderande. Flera av kapitlen innehåller också autentiska patientfall som ger en klinisk förankring och i många fall en tankeställare om baksidorna med en specialitetsindelad sjukvård där helhetsperspektivet ibland kommer bort.

Trots, eller kanske tack vare, ett för målgruppen väl avvägt stoff tränger boken inte riktigt ned i de centrala uppgifterna för en vårdhygienenhet. Att arbeta med vårdhygien innebär till stor del ett tålmodigt, långsiktigt arbete för att förbättra kvaliteten i vården i samarbete med många olika professioner där utmaningen är att åstadkomma implementerbara rutiner som inte bara blir skrivbordsprodukter. En annan, oftast mindre del är den akuta hanteringen av smittspridning och utbrott, som liknar och till viss del överlappar smittskyddsenheternas arbete. Dessa områden hade med fördel kunnat få var sitt kapitel – varför inte även här med autentiska exempel på såväl framgångsrika som mindre lyckade förbättringsarbeten respektive utbrottshanteringar och vilka faktorer som spelade in för slutresultatet?

Boken är ett välkommet tillskott till litteraturen på området och dess format skulle passa utmärkt till exempelvis en kortare kurs på läkarprogrammet. Trots att sådant som väl fungerande lokalutformning, förrådshantering, desinfektion, städning och hantering av medicintekniska produkter utgör ett slags infrastruktur för vårdkvalitet och patientsäkerhet, och i högsta grad kan påverka utfallet för den enskilde patienten, har det generella intresset från läkarkåren för dessa frågor ofta varit svalt. Kanske för att man aldrig fått en robust introduktion till ämnet? Förhoppningsvis kan detta förändras i och med det intresse som väckts under pandemin och med Göran Hedins nyutkomna bok som grund.