När jag fick den här boken i min hand och började läsa kunde jag inte sluta. Jag sträckläste den. Den handlar om Klas, som var yngre bror till författaren. Klas levde ett relativt långt liv med ett intellektuellt funktionshinder. I den här boken får vi bekanta oss med honom.

Jörgen Nordenström delar på ett varsamt och kärleksfullt sätt med sig av sina tankar kring och känslor för sin bortgångne bror. Betydelsefulla inslag i texten är också fotografier och teckningar som Klas gjort. De bidrar på ett påtagligt sätt till att man tycker sig få en bild av Klas som person, en intensiv, social, funderande, musikälskande kille som gärna uttryckte sig genom att teckna och måla. Intressant är också att ta del av kommentarer till teckningarna och minnen från samtal med brodern som Jörgen förmedlar. De ger en fördjupad bild av Klas och av familjens sätt att förhålla sig till honom. Jörgen berättar också rakt upp och ner om svårigheter, lustigheter, glädje och sorg i livet med Klas. Han gör också jämförelser med andras erfarenheter av att en familjemedlem är »annorlunda«. Författaren skildrar sina erfarenheter som bror, men texten präglas också av att han som läkare och forskare redovisar medicinska data av relevant betydelse i sammanhanget. Det ger en ytterligare dimension åt berättelsen.

Klas fick del av samhällets stöd under fem decennier. Under den tidsperioden infördes också stora förändringar i stödet och omsorgen för personer med funktionsnedsättningar. Skolhem avvecklades, normaliseringsprincipen växte fram och lagen om stöd och service för funktionshandikappade (LSS) antogs. Med utgångspunkt från Klas skildras denna utveckling så som den kom till uttryck i praktiken. Vi får inblick i hans skolgång på den progressiva särskolan Klockbackaskolan, som var en mycket fin och välfungerande verksamhet, men även vistelser på olika inackorderingshem där stödet inte alltid fungerat lika bra.

De sista femton åren i livet på Staffansgården i Hälsingland, ett gruppboende baserat på antroposofi och idéer från Camphillrörelsen, beskrivs detaljerat och mycket positivt. Boken skildrar hur viktigt eldsjälarnas engagemang är för utveckling av omvårdnaden om personer med intellektuella funktionshinder. Att ha hjärtat på rätt plats och vara engagerad är helt avgörande egenskaper för att göra ett gott arbete i människovårdande verksamheter som denna.

Det här är en till omfånget liten nätt bok, bara 128 sidor, men den innehåller mycket tänkvärt. Undertiteln, »ingen är precis som jag, alla är speciella«, säger precis vad den här boken handlar om. Det är en lysande berättelse om hur de som är annorlunda kan berika livet för oss alla.